God Jul!!!!

Och så var det dags igen...för femtifjärde gången i mitt liv. Och trots att jag vet precis hur det går till och vad som händer (och vad som inte händer!) så är det ändå alltid lite, lite magiskt så här kvällen innan! När det är städat och fejat, knäcken är kokad, paketen är inslagna och hyacinterna luktar sött och gott...

En riktigt, riktigt GOD JUL!!! tillönskar jag er alla som fortfarande tror på tomten, som prioriterar julefrid framför julestress och som fortfarande nånstans inom er tror på att vi människor är till för varandra.....Vi ses igen när julmaten är uppäten!

Om nattliga äventyr

Vi har tillbringat eftermiddagen och kvällen med sju glada barn och en hel volme med julpysselmaterial. Middag med vin och sen ett sånt där samtal som man bär med sig ett par dagar efteråt med mammorna medan barnen dråsat ner framför en tvn. Efteråt tar Prinsessan och jag sparken hem igen. Klockan är 22.00 och vägbanan är blank som en skridskois. I nerförsbackarna är det som att åka på smör....

Det borde vara mörkt men det är det inte. Månen är nästan hel och skiner så starkt att träden lämnar skarpa skuggor i snötäcket. Det är - 18 och vindstilla, allt gnistrar i det kalla ljuset. Tyst, tyst, bara sparkmedarnas skrapande i snön hörs.

På ängen framför huset möter vi älgen som i flera dar strukit runt gården. Den kliver lugnt i den djupa snön, öronen spelar, den hör oss men ser oss inte. Den fortsätter rakt emot oss men upptäcker oss och viker av när det bara är 5 meter kvar och fortsätter ut i den orörda snön, stannar och vänder på huvudet, den har antagligen aldrig sett en spark förut... Vi står alldeles stilla en lång stund och känner av varandra, månen lyser och det enda som hörs är älgens andetag.

När jag kommer in i huset så slår det mig att detta är årets längsta natt..... Det är nu det vänder, snart, snart, snart är ljuset tillbaka......

Om vinter, vägriddare och snöplogar

Till och med jag som vanligtvis brukar gilla vintern, känner att jag börjar bli lite mätt..... Det är tredje dan i sträck som det snöar och som vanligt är det tvärsnö, det vill säga inte snö som vackert dalar i stora flingor utan nåt vasst, stickigt vitt som far på tvären utanför fönstret och sen landar i stora oförutsägbara drivor på backen utanför. Medan jag skottar bilinfarten så driver vägen till vedbon igen. Medan jag skottar vägen till vedbon så bildas en jättedriva på trappen så att jag måste skotta fram ytterdörren. Medan jag skottar fram den så drar bilinfarten igen, ja ni förstår kanske....

Veden i vedbon minskar oroväckande snabbt för nu går braskaminen dygnet runt. Ytterligare en elkabel i vattenledningen verkar ge tillräckligt med värme för att vattnet ska klara sig från att frysa i år men jag går ändå nån slags nattvakt av gammal vana och spolar lite, kollar huvudsäkringar och slänger in en pinne till i kaminen när jag ändå är uppe. Det är lite som att ha bebis igen, sällan en hel natts sömn, men man klarar sig rätt gott på att sova flera korta pass också. I min ålder är ju ändå de flesta sömnlösa verkar det som när jag sitter och fikar med vänninorna. Då är jag hellre uppe och eldar än jag sitter vid köksbordet och löser korsord....

På vägen som syns utanför mitt fönster har jag uppsikt över dagens tredje bil som landat i diket. En hel hoper med bilar har fastnat bakom ekipaget och nu hjälps man åt att försöka dra upp olycksfågeln ur sagda dike. Efter mycket ståhej lyckas man och alla inblandade står på rad och gör vågen när den lilla bilen (med jättestor julgran på taket!) lyckas ta sig vidare igen genom snödrivorna. Det gör mig lite glad att jag bor på landet där man faktiskt ställer upp för varann och hjälper till i stället för att reta upp sig. Påminner mig själv om att ja borde lägga ut en bogserlina i bilen, i fall att.... och en snöskyffel! Och startkablar! Varma filtar kanske? Doppvärmare så att man kan göra te, ifall man blir stående länge nånstans? Fast då måste man ju ha vattenflaska också. Och te.....

Drömmer mest om en plogbil, just nu. Dels en allmän kommunal, betald med min höga kommunalskatt som skulle kunna komma med jämna mellanrum och ploga vägen så att det gick att ta sig nånstans, dels en egen privat bautastor en så att jag kunde ge mig ut och bara VRÄKA undan snön. Ingen mjäkig snöslunga utan ett riktigt dieselmonster med schaktblad större än livet. Själv skulle jag sitta i den med fet cigarr mellan tänderna, håret på ända och nåt vilt i blicken, ungefär som Mel Gibson i "Mad Max"-filmern om nån nu minns dom... morrmorrmorrmorr, låg växel, sulan i botten, BRAHAHAHAHAHAHAHA och undan far snön och buskar och stenbumligar och snökäppar och allt far i en vacker båge genom luften och landar inte förrän det når grannens bilinfart..... Tänk att jag satt i somras och drömde om isbjörnar.....

Om mörker

Andra må gnälla. Själv tycker jag att det är så vackert att man kan svimma. Jag måste vara muterad, ett av evolutionens många misstag, eller också är det så att jag är det där utvecklot som anpassats just för att överleva här på denna plats, i mörker och kyla! Jag älskar nämligen snö. Och mörker, som trogna läsare av denna blogg kanske har insett vid det här laget. Jag tycker det är så andlöst vackert med rimfrost och snödrivor att jag faktiskt kan acceptera att det medför snöskottning och förfrusna vattenledningar.....


Ingen brukar komma ihåg att ta in posten på normala tider, i den här familjen. Snarare är det så att någon, på kvällen, tänker sig att tända en brasa i kaminen och upptäcker att det inte finns något papper att tända med eftersom ingen hämtat in morgontidningen.... I kväll tassade jag ut vid 22-tiden och vittjade brevlådan på en stadig hög reklam för att kunna tända min kvällsbrasa. När man bor på landet har man ingen gatubelysning och på vägen är det mörkt men i granngårdarna lyser adventsstjärnor och ljusstakar. Jag är så lycklig över mina goda grannar, förutom att vara mycket trevliga så har de dessutom den goda smaken att inte klä in hela sina hus och omgivningar i ljusslingor. Det lyser så lagom vackert i alla backar runt om mig där jag traskar fram i trivsamt mörker. Jag har aldrig förstått det där, att köpa hus på landet och sen lysa upp hela tomten som om den vore en hockeyrink. Om man är mörkrädd kan man väl bo kvar i stan......


Den värsta kylan har släppt och det är bara ett par minusgrader. Konstigt hur fort man vänjer sig! Nyss var det ruggigt när temperaturen gick ner till ett par grader över nollan, men nu, efter två veckor där termometern visade -22 som värst så känns kylan inte längre besvärande och dunjackan är alldeles för varm så fort man ska ut och jobba. Sköskottning i T-shirt och foppatofflor idag! Här ser ni kärringen som pallar för en frostnatt! Och vattnet har runnit snällt hela tiden under smällkalla nätter, fast det beror förstås på att det har fått just rinna hela tiden, dag som natt...... Nu är allt porslin vackert brunfärgat av alla konstiga kemikalier som vårt vatten innehåller......


Katten har fått svindyrt specialfoder som tycks motverka fler blåskatarrer och han klarar av att vara ute även i riktigt kallt väder numera till småfåglarnas stora förskräckelse eftersom han tillbringar sin utetid med att ligga utsträckt som en fäll under fågelbordet och noggrant vakta att ingen sparv äter upp mattes frön. Rådjuren har för länge sen insett att det numera saknas hund och äter upp sagda frön så fort jag lägger ut nya. Men de är ju vackra, kan jag tycka den här tiden på året när jag inte behöver oroa mig för tulpaner och rosknoppar. I spisen brinner morgontidningen tillsammans med några rejäla vedklabbar. En kopp Yogi-te, den där sorten som smakar choklad står bredvid mig och ryker. Nog är livet gott att leva, även på vintern...