Om mörker

Andra må gnälla. Själv tycker jag att det är så vackert att man kan svimma. Jag måste vara muterad, ett av evolutionens många misstag, eller också är det så att jag är det där utvecklot som anpassats just för att överleva här på denna plats, i mörker och kyla! Jag älskar nämligen snö. Och mörker, som trogna läsare av denna blogg kanske har insett vid det här laget. Jag tycker det är så andlöst vackert med rimfrost och snödrivor att jag faktiskt kan acceptera att det medför snöskottning och förfrusna vattenledningar.....


Ingen brukar komma ihåg att ta in posten på normala tider, i den här familjen. Snarare är det så att någon, på kvällen, tänker sig att tända en brasa i kaminen och upptäcker att det inte finns något papper att tända med eftersom ingen hämtat in morgontidningen.... I kväll tassade jag ut vid 22-tiden och vittjade brevlådan på en stadig hög reklam för att kunna tända min kvällsbrasa. När man bor på landet har man ingen gatubelysning och på vägen är det mörkt men i granngårdarna lyser adventsstjärnor och ljusstakar. Jag är så lycklig över mina goda grannar, förutom att vara mycket trevliga så har de dessutom den goda smaken att inte klä in hela sina hus och omgivningar i ljusslingor. Det lyser så lagom vackert i alla backar runt om mig där jag traskar fram i trivsamt mörker. Jag har aldrig förstått det där, att köpa hus på landet och sen lysa upp hela tomten som om den vore en hockeyrink. Om man är mörkrädd kan man väl bo kvar i stan......


Den värsta kylan har släppt och det är bara ett par minusgrader. Konstigt hur fort man vänjer sig! Nyss var det ruggigt när temperaturen gick ner till ett par grader över nollan, men nu, efter två veckor där termometern visade -22 som värst så känns kylan inte längre besvärande och dunjackan är alldeles för varm så fort man ska ut och jobba. Sköskottning i T-shirt och foppatofflor idag! Här ser ni kärringen som pallar för en frostnatt! Och vattnet har runnit snällt hela tiden under smällkalla nätter, fast det beror förstås på att det har fått just rinna hela tiden, dag som natt...... Nu är allt porslin vackert brunfärgat av alla konstiga kemikalier som vårt vatten innehåller......


Katten har fått svindyrt specialfoder som tycks motverka fler blåskatarrer och han klarar av att vara ute även i riktigt kallt väder numera till småfåglarnas stora förskräckelse eftersom han tillbringar sin utetid med att ligga utsträckt som en fäll under fågelbordet och noggrant vakta att ingen sparv äter upp mattes frön. Rådjuren har för länge sen insett att det numera saknas hund och äter upp sagda frön så fort jag lägger ut nya. Men de är ju vackra, kan jag tycka den här tiden på året när jag inte behöver oroa mig för tulpaner och rosknoppar. I spisen brinner morgontidningen tillsammans med några rejäla vedklabbar. En kopp Yogi-te, den där sorten som smakar choklad står bredvid mig och ryker. Nog är livet gott att leva, även på vintern...