Det är med lite blandade känslor måste jag säga! Från min barndom minns jag farmor och farfars gravbrev, stora pampiga saker med krusiduller och svarta kanter som låg i ett stort kuvert instoppat i vitrinskåpet bland nubb- och selterglas. Gravar i öster och väster efter diverse familjemedlemmar och syskon. Ett stort ansvar att förvalta, med tända ljus och blomsterplanteringar och samtidigt nån slags förankring till tidigare generationer antar jag, en försäkran om att plats fanns reserverad även för en annan i familjegraven så att man allesammans sen skulle kunna ligga där och knosa ihop sig i väntan på den yttersta dagen.
Man kanske ska vara glad åt att man har plats bokad. Men gravbrevet jag fått mig tillskickat är inte ett dugg pampigt, man har kostat på nån slags gult papper men utöver det så är det bara en massa juridisk text och inte alls några tjusiga krusiduller, det kommer definitivt inte att få stå på parad i vitrinskåpet. Och inte vet jag om jag vill ligga där i graven själv heller, är inte så mycket för att ligga och trängas med andra? När barnen var små och kom över i min säng på nätterna så gick jag oftast och la mig i deras, sån är jag och inte undra på att ungarna blev som de blev med den uppväxten.....
Jag har sagt till barnen att jag gärna vill bli utströdd i min kompost den dagen det blir akuellt, så mycket jobb som jag har lagt ner på den under åren så känns som att det vore en lämplig final! Men så fulla som deras scheman verkar vara så hamnar jag väl antagligen i en burk i en bokhylla, på samma sätt som dotterns katt som nu vilar i en snygg liten kartong bakom min TV i väntan på vår och tjällossning. Det är faktiskt lite rart att ha Raggekatten där i lådan, det var en mycket trevlig gammal kattherre som jag haft väldigt roligt ihop med så det kommer nästan att bli lite tomt den dagen vi slutligen gräver ner honom. Min egen gamla katt går numera ner på sådan sparlåga på vintrarna att man nästan kan tro att han redan har lämnat in han också, om det inte vore för att han visar en svag iver när man skramlar i matskålen så hade han antagligen åkt ut av misstag i veckostädningen för länge sen.
Döden, döden, döden...... Det känns som om det varit ett väldigt fokus på död och avsked hela vintern. Huset i Bromma är långt i från urstädat och här hemma står det lådor överallt fulla med fotografier av sedan länge avlidna släktingar, brev som skrevs för 100 år sedan, matbordet svämmar över av papper som tillhör dödsboet. 1000 beslut som ska tas, samtal som ska ringas, grejor som ska dumpas eller hämtas eller skickas till loppis eller sparas.... Nånstans i början lovade jag mig själv att inte släpa hem en massa gamla minnen, jag har det jag behöver och minnen som man måste hålla i ett ting för att kunna framkalla är väl ändå kanske inte så viktiga? Sen reviderade jag arbetsgången till "ta hem skiten så sorterar jag sen"! Nu är jag i läget "Här står skiten och ingen sorterar". Från början tänkte jag ta eventuella arvspengar och bygga ut mitt lilla torp lite försiktigt. Nu lutar det mer åt att köpa en lägenhet i stan och sen låsa dörren här och lämna kvar skräpet.......
Men ute börjar det änteligen lukta vår och gruset knastrar så där härligt under skorna när man traskar på byvägen på väg till brevlådan. Trots att jag har varit med om det i 60 år så är det lika förunderligt varje år ljuset återvänder och talgoxarna börjar sitta i min verandabjörk och fila på lockropen. Snart kan man ha ytterdörren stå öppen och låta vårvindarna blåsa in och svepa runt i huset, äntligen vifta ut allt gammalt mög och sorg och skrymt ur hörnen. Det är som att det där som väl måste kallas för livet aldrig ger sig, hur svart det än kan ha varit och hur långt borta från det man än kan ha känt sig. Jag får väl ordna en gårdsloppis med alla grejorna nån solig dag och gravbrevet åker ner i en låda, jag tänker inte lägga av än på ett tag! Tillsammans med gammelkatten ska jag vänta in den tid när man kan ha ytterdörren stå vidöppen och det blir lätt att gå ut och in, snart, snart är vi där. Min bästa tid är ju faktiskt nu. Jag lovar att jag tänker ta väl vara på den......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar