Det är bäst att jag börjar med att dementera att jag blivit dyslektiker. Om stavningen skulle fallera alltför grovt så beror det idag på att jag fått brödsmulor i tangentbordet och vissa bokstäver vill bara inte. Till exempel d. Där får jag ta i lite extra om det ska bli nån bokstav överhuvudtaget. T är lika illa. Jag har skakat laptopen upp och ner men smulorna är envisa. Att de överhuvudtaget har hamnat i datorn beror på att jag inte längre ids kravla mig ända ut till brevlådan på morgonen för att hämta lokalblaskan utan läser den på nätet medan jag äter frukost. Inte bra...
Det är inte bara brödsmulorna som hamnat på fel ställe, idag har jag klivit på ett häftstift som låg på golvet, helt klart en upplevelse jag hade kunnat vara utan. Snösvängen kom en extra gång och hyvlade ner tvåmetersvallarna utmed vår lilla byväg, det mesta av den borthyvlade snön la de på min utfart, helt fel ställe det också. Kaffeburken har försvunnit, troligen nertrampad ute i snön när vi gjorde brasa och hade utekaffekok sist, på helt fel ställe den också alltså.
Snösvängen kan jag inte göra så mycket åt men allt det andra är på nåt sätt typiskt mig, jag är slarvig, det går inte att kalla det nåt annat. Huset är litet och vi har inte mycket grejor och det går fort att städa men det går också fort som s-tan att stöka till det. Att bestämma mig för att hålla ordning på torpet ligger på ungefär samma nivå som att bestämma sig för att gå ner i vikt, det är gott om måndagar och nystarter. Det mesta ligger framme större delen av tiden och skulle det köra in en bil på uppfarten och det verkar som 0m det kommer folk så öppnar jag nåt skåp och skyfflar in grejorna. Sen glömmer jag bort vilket skåp jag skyfflat in i och skyller på lilla prinsessan att hon förlagt prylarna.
Jag är inte underhållande heller. Det finns ju människor som är såna, som hör att bilen inte mår bra och lämnar in den på service i god tid. Syr i knappar innan de lossnar helt och kommer bort. Såna som smörjer och putsar och lagar och tar bort fläckar innan de grott in och målar om innan rötan slår till. Här lyssnar vi till vår astmatiska volvo och tycker att den skramlar på ett nytt sätt. Sen fortsätter det att skramla tills delen ramlar loss, gärna ute på Ölands alvar eller nån annan plats som ligger mycket långt hemifrån. Varje gång det regnar in efter skorstensmuren så lägger vi dit en trasa och påminner varandra att vi ska klättra upp på taket med en tub Sikaflex så fort det torkar opp. Innehållet i den tuben är det enda som torkat hittills kan jag ju säga..
Tack och lov så har jag några förstående vänner, ett gäng likasinnade som i vår bekantskaps gryning gjorde upp att vi inte skulle städa innan vi träffades. Det ska kunna gå att ramla in hos varandra utan att den man ramlar in hos ska drabbas av panik över soppåsar i hallen och klädhögar i finsoffan. En av vännerna har dessutom ett bra tips ifall man får besök av folk som har lite högre ställda krav på upprensning; man ställer fram dammsugaren mitt på vardagsrumsgolvet. Skulle nån av de mer kräsna ramla in så kan man alltid hävda att man just ska börja röja upp...
Vill skryta lite med vantarna jag stickade av ett par restgarnsnystan, ni kan ju dregla lite över bilden härovan.....För övrigt så trivs jag oförskämt bra med mina nyinköpta broddar och kan numera ta mig ända bort till soptunnan utan risk för liv och lem. Men tantfaktorn var extremt hög den gångna veckan, tandstensskrapning hos hygienisten, mammografi och så broddarna på det.... Tur att vi hade knattedisco på ungdomsgården jag jobbar på i fredags. Massor av charmiga ungar i 10-12 årsåldern och jag fick hoppa och skutta jag med! Störtskoj! Fast sen låg jag i pusshörnan med tre söta 12-års grabbar och åt gelehjärtan (de ville inte ha mina pussar!) så mina MK gick nog åt. Håller jag på att bli en ful tant? Tur att Sjömannen kommer hem på tisdag!
Dagens varför;
Varför ser alla vinterjackor så malätna ut så fort solen skiner?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar