Om bortresor och hemkomster

Ooooooooooooh, va jag har pussats!!!!!! Går liksom inte att låta bli när man har en Gullstrumpa i närheten! Alldeles som nyförälskad blir jag och kan bara inte få nog! Mina fyra dagar hos barnbarnet gick, som vanligt, alldeles för fort.... Lite sorg är det att den lilla goa unge som jag träffade den här gången träffar jag aldrig mer. Nästa gång, om så där tre månader så är hon säkert lika go men då har det hänt så mycket att hon förmodligen är nån annan unge. Säkert lika go den med förstås, men i alla fall....

Och resan var också trevlig, en brand i ett elskåp gjorde att vi blev två timmar försenade och det är ju sånt som förenar människor, nåt gemensamt att reta upp sig på! Förbrödringen och -systringen var total och vi satt i en glad diskussion hela vägen till Alvesta och bjöd varandra vänligt på svart choklad och cashewnötter. På hemvägen var det nästan lika trevligt förutom att jag hamnade innerst vid fönstret och ytterst satt en ung man med svartbågade glasögon och märkeströja och laptop och kollade på film. Ni vet, en sladd till internetuppkopplingen, en till telefonen, lurar (en ytterligare sladd), en sladd till nätet. Många sladdar var det och varenda gång som jag skulle upp och röra på mig så var han tvungen att koppla ur alltihop. Och jag var väldigt rörlig just den resan, hade börjat dan med tre koppar kaffe och det sätter alltid en väldig fart på vissa funktioner hos mig. Sen måste man ju till bistron osv. Den svartbågade suckade djupt för varje gång och rev irriterat i sladdhärvan. När jag bjöd på M-kulor ville han inte ha. Jag tror inte han tyckte om mig.

Hemma hade sjömannen gått bärsärk med motorsågen och fällt 22 bauta-aspar. Var och en hade gett virke till en normal Friggebod om man hade sågat upp den, nu ska hela sk-iten flyttas från A till B och huggas upp och allt ris ska brännas. Det känns som om det finns jobb för resten av våren och det mesta av det ska göras medan man fortfarande kravlar runt i en halvmeter snö och gräver fram riset..... Ovanpå det hade katten troligen suttit för länge på en kall vårsten och fått nytt stopp i kisseriet. Veterinärerna på kliniken hälsar numera på oss som om vi vore mycket gamla bekanta!