Man skulle kunna tro att när man lever utan tv så skulle man ha hur mycket tid som helst att tillbringa framför datorn och den tiden skulle man kunna ägna åt att skriva långa blogginlägg om livets små förtretligheter. I det riktiga livet hemma på vår byväg så fungerar det inte alls så. Sjömmannen fick mental hicka när tv:n pajade och han upptäckte att han skulle missa både nyheter och "Jakten på Julia". I sin allra svåraste stund upptäckte han webb-tv. Den senaste veckan har varit fylld med gamla repriser av "På spåret" och Kobra, program som jag inte var speciellt förtjust i ens när de gick första gången... och laptopen har stått uppställd och fastknuten med alla de vanliga sladdarna på den forna tv:ns plats. Om man ville skriva något så fick man antingen koppla loss och flytta mackapären eller också göra som muslimerna och knäfalla vänd mot Mecka. Tröttsamt i längden och inte särkilt inspirerande, knäfall i min ålder lägger definitivt hämsko på kreativiteten! Men nu har Sjömannen återvänt till böljan blå (vit?) och datorn står åter i högsätet, mitt på matbordet, i bekväm skrivhöjd.
Det är alltid lite trist när Sjömannen packar sjösäcken för att ge sig iväg, 4 veckor borta är en lång tid som sniglar sig fram medan 4 veckor hemma bara rasslar till, ungefär som karameller i en påse. Tjosan! nu öppnar man och smakar och Hoppsan! där tog de slut, ungefär. Hälften av det man hade tänkt göra blev gjort och hälften av det man tänkte säga blev inte sagt. Samtidigt är det lite skönt också att få rå om sig själv ett tag så här de första veckorna.....Sjömannen är urbota snäll men han är så stor! Vårt hus är så litet och människan har en förmåga att stå som en stor propp mitt där man hade tänkt gå. Eller också sitter han i en stol som han har skjutit ut alldeles för långt så att ingen kommer fram, Eller också ligger han och tar upp hela Tv-soffan så att alla andra får sitta på golvet. Dess emellan står han ute på backen och skriker i mobilen ( han tror att eftersom han pratar med folk i Norrland så hörs det mycket sämre eftersom det är så långt bort) eller också ockuperar han toaletten där han sitter och läser kartböcker och troligen totalt glömmer av vad hans egentliga ärende dit en gång var... Att han snällt dammsuger och dessutom bakar världens godaste pizza överväger de första tre veckorna av hemmavistelsen men den sista veckan vete sjutton...
Men nu är han i allafall i säkert förvar på sin båt ett bra tag framåt och jag återvänder till mitt liv som ensamstående tonårsförälder. Idag har vi varit i stora köpcentret i nästa stad och flummat runt i flera timmar. Dottern har flängt ut och in i provrummen med högvis med vårkläder. Själv har jag släpat efter som en betjänt och irrat runt i butiken letandes efter tights i större storlekar och tröjor i mindre åt henne. Svetten rinner och fötterna värker. Efter fem timmar och alla klädkedjor avverkade åkte vi hem, dottern är så fullastad med fynd att hon behöver bärhjälp. I bussen hem tittar hon på alla kassarna och upptäcker antagligen att alla är hennes..
-Men mamma, att du inte passar på och handlar nånting du också när du nu har chansen?!
Jaa, vad svarar man? Nästa gång ska jag åka själv.....
Detta med kläder är ju inte lättaste, men vi var på Thuns i veckan och där fanns det ett bra urval även i min storlek.
SvaraRaderaSedan håller jag på med en blus som jag med miniräknarens hjälp har gjort till min storlek få se om det stämmer nu, men igen är det ju det med att läsa beskrivningar, inte riktigt min grej liksom!