söndag 11 april 2010

Om ovåliga dagar


En del dar kommer liksom aldrig ur säcken. Denna dagen var en sån och om man minns farbror Melker på Saltkråkan och hans uttryck "Denna dagen ett liv" så kan man ju bli lite mörkrädd. En alldeles ny, blank och tom dag och så fyller man den med......ingenting! Ibland kan det ju vara skönt att ha såna där blanka dagar men då ska de vara förberedda och förutbestämda redan på morgonen så att man aktivt kan ägna resten av dagen åt att göra precis just ingenting. Sitta på verandan med kaffekopp och höra björkarna slå ut. Gå i skogen utan mobilen och bara rensa hjärnan. Ligga i hammocken och titta på moln. Må bra i största allmänhet.



Men såna här dar är inte fyllda av det där sköna avslappade "jag tänker inte vara nyttig idag"-tänket. En sån här dag vaknar man alldeles för sent och är lite tung i huvudet och det är lite för svalt inne och man har ingen lust att gå upp. Hunden gnäller och vill ut och katten gnäller och vill ha mat. Själv skulle man vilja gnälla för man vill ligga kvar med huvudet under täcket utan koll på livet där utanför. Frukostkaffet blir för hett så man bränner sig på tungan och skinkmackan åker i golvet och landar förstås uppochner. Lilla prinsessan rasslar ner för sin vindstrapp och har ont i halsen och ute är det mulet, 2 plusgrader och snålblåst. Allt är ostädat, odiskat, osnutet, både ute och inne. På agendan för dagen står att trava upp en vedstapel som rasat och röja en massa skrot så att elverkarna, som ska komma i morgon och byta en hackspettsmassakrerad elstolpe, ska ha en chans att ta sig in på tomten med grävaren. Sen, om ork finnes, så skulle jag behöva åka in till stan och köpa tvättmedel för att kunna åtminstone skrapa lite på ytan av tvätthögen som börjar anta formen av ett sydländskt Kebnekaise..


Många projekt alltså som samtliga mynnade ut i ett ingenting. Denna dagen ett liv, och det livet ägnade jag åt att hänga på Facebook och prata med folk som bor i samma by, jag hade ju lika gärna kunnat gå dit så hade jag kanske blivit bjuden på kaffe. Sen har jag nålat fast ett band på en kudde, men inte sytt ett stygn. Tömt diskstället men inte diskat den nya disken. Lagt tre vedträn på vedstapeln. Tittat på skrotet som skulle ha behövt flyttats. Tittat på hunden som skulle ha behövt gå en promenad. Tittat på dammsugaren som skulle ha behövt användas.


Ja, ja. Det finns en stilla nytta också, som min farmor alltid brukade säga, när nån kom på henne med att sitta stilla, vilket väl var nästan otänkbart kvinnogöra i hennes generation. Jag kan ju alltid säga att jag håller på och laddar inför morgondagen. Då ska gamla Volvon besiktas tidigt på morgonen och med tanke på mitt morgonhumör och bilens tillstånd så lär det bli en pärs för alla inblandade. Butikerna har väl tvättmedel i morgon också och elverkarna ska ju ha en grävare med sig så de kanske kan flytta skrotet när de ändå håller på. Eller också får de köra över sk-ten... Och veden lär inte gå nånstans den heller, tyvärr, kanske kan man övertala grävkillen att plöja ner den också! Det påstås ju att det är vår, då ska man väl inte längre behöva elda? Och snart är den här dan slut och lagd till handlingarna och i morgon är det en ny, blank dag att fylla med....bilbesiktning och elverksgubbar?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar