Ibland är världen lite uppochnervänd. Just nu är den befolkad av tre män i arbetskläder och en helt enorm traktorgrävare som ockuperat min tomt, eller åtminstone ett hörn av den. De är här för att byta den hackspettsansatta elstolpen som är placerad bakom huset vi bor i. Det är väl kanske inte helt fel tänkt, stolpen ser numera ut som en sweizerost efter att den rabiata hackspetten fullständigt massakrerat den övre halvan. En vacker dag hade denna stolpe säkert gett upp och gått av på mitten och den övre delen skulle, med tanke på hur det mesta utvecklar sig på denna tomt, med största sannolikhet ha gått igenom taket på gäststugan. Och eftersom ledningen förser 8 ytterligare hushåll med el så är man ju glad om den står kvar. Skulle den inte göra det så skulle troligtvis närmsta grannen ha ansett att det varit vårat fel eftersom hon anser att det är vår hackspett, framför allt när han kör sina morgontapton på plåtskållan som sitter överst på sagda stolpe. Men jag räknar rådjuren som hennes när de är här och äter upp mina tulpaner så det jämnar väl ut sig, det är ju hon som matar dem under hela vintern så att de nu är riktigt fulla av krafter och ork att angripa allt grönt i min trädgård....
Nå, elverksgubbar var det. De liksom bara stod här en morgon när jag rasslade ut i nattlinnet för att gå på utedasset. Den helt enorma traktorn hade de också trasslat in på tomten. För att kunna göra det så hade de helt sonika flyttat på vedtraven jag hade påbörjat (tur att jag inte gjorde den klar!), en torkställning och ett badkar. Badkaret gjorde inget för det står här bara för att ingen riktigt har kunnat räkna ut hur vi skulle kunna få i väg det till tippen, men vedtraven och tvättställningen känns lite tungt, särskilt som traktorn tryckt ner jordankaret till ställningen så att det troligen är på väg till Kina vid det här laget. Den nya stolpen hade man lyft in på tomten och lagt framför dasset så att
det inte gick att öppna dörren..... Det blev till att knipa ihop och gå in och klä sig anständig innan man kunde påkalla gubbarnas uppmärksamhet.
Nå, de flyttade på stolpen så att jag kunde komma in dit jag skulle. Sen gick jag ut och erbjöd mig att dra upp en alldeles nyplanterad schersmin eftersom traktorn hade 5 cm tillgodo på den och lika mycket på en avställd Golf som inte går att starta på den andra sidan. Blev lite avmätt lugnad av traktorgubbset att maskinen skulle kunna vända på en femöring. Sen backade han ut och vände på schersminbusken som inte blev sig riktigt lik. När jag påpekade fadäsen så tittade han oförstående på buskstackarn och sa sen glatt att han hade i allafall klarat bilen...
Nu är vi inne på tredje dagen av vår samvaro och tomten som redan i viss mån liknade ett hygge med sina ris- och virkeshögar har nu fått den där sista touchen med hjälp av de djupa körspåren som traktorn river upp varenda gång den ska ut eller in. Den nya stolpen står på plats liksom den gamla som de ännu inte tagit ner. Runt omkring är det drivor av kablar, vajrar, stag och verktyg som ligger precis där vi brukar gå från bilen när vi ska upp på tomten. De stänger av strömmen med jämna mellanrum, gärna precis innan de drar iväg på lunch och alltid utan att säga till innan. Nu börjar jag lära mig att alltid ha en hink vatten upptappat, en termos full med kaffe och en med varmvatten så att det åtminstone går att göra Varma koppen..... Solen skiner och det är varmt och rart och jag skulle ha kunnat sitta i trädgårdsmöbeln och gona mig men där sitter gubbarna och fikar... alldeles för ofta tycker jag som vill att de ska bli klara och ge sig iväg så att jag får återerövra min tomt... Gubbarna pratar och är sociala och allmänt trevliga men jag får känslan av att de trivs alldeles för bra i min backe, de sitter i hammocken med katten i knät och tittar på utsikten, busar med hunden eller hämtar min morgontidning och sitter på trappen till gäststugan och läser den.....
Nå, inte gnälla! Idag har jag rymt fältet, först på förmiddagen till Bästa vännen där jag fick sitta på en stor träveranda och titta ut över sjön medan jag drack kaffe. Sen på eftermiddagen kom Bästa hundkompisen och vi gick i skogen med hundarna och ryggsäcken full med kaffe och bullar. Tussilagon blommade på hygget, lärkan drillade och när jag kom hem igen så stod tre hägrar nere på den översvämmade åkern. Över dem svävade en blå kärrhök. Elverksgubbarna hade gått hem för dan och traktorn var tyst.... För en stund var allting PRECIS så som jag vill ha det.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar