Så var det vår igen och med är det som om björnidet öppnar sig och man sticker ut skallen och ser sig omkring,. lite yrvaket sådär.... inser att den overksamma vintertiden är förbi och det är dags att ge sig ut i verkligheten igen. Den verkligheten består just nu av en trädgård som verkligen illustrerar det gamla ordspråket "det som göms i snö, kommer upp i tö". Se där! Ett kolapapper och ett hundben. Och där är dotterns mobiltelefon som hon bestämt hävdade blev stulen. Och där är dassdörrsnyckeln som försvann före jul och där ligger de sorgliga resterna av julgranen och där är den där braiga skiftnyckeln fast nu ser den inte riktigt lika bra ut.... Man räfsar och finner och förundras....

Förundras kunde man ju också göra över traktorgubbarna som hade att göra hela veckan med min gamla stolpe. Men nu står där en ny som ser precis likadan ut som den gamla och min tvättställning är tillbaka på sin gamla plats så att jag äntligen kan hänga tvätt igen, om jag tar mig dit vill säga, för traktorn lämnade ganska djupa spår efter sig, "klakar" som de säger här i Roslagen. Fick ett förslag på att jag skulle kunna sätta potatis i klakarna men då blir det ännu svårare att hänga tvätt....Gubbarna erbjöd sig att komma nästa vecka också med en ny traktor och lägga igen spåren men jag avböjde, jag vill ha min morgontidning och min trädgårdsmöbel ifred!

I alla fall blev jag så sugen på lite verklighet att jag åkte på kurs i Stockholm i två dar. Alltid skönt att komma av tomten och extra skönt när man får träffa trevliga människor och bli undervisade av en lärare som både vet och kan sitt ämne och dessutom orkar vara underhållande. Kroppsläsning var huvudämnet och det är en stor del av den Rosenmetod som jag för närvarande är praktikårselev i. Eftersom så få vet vad Rosenmetoden är så passar jag på att göra lite reklam:

Rosenmetoden går ut på att kroppen "minns" allt vi går igenom. Händelser som påverkar oss men som man kanske inte kan/törs/orkar bearbeta lagras ofta i kroppen som muskelspänningar. Om man kan göra kroppen medveten om spänningen och visar på hur spänningen skulle kunna släppa så kan ofta känslor och minnen komma upp till ytan och bearbetas. Resultatet blir ofta att man kommer mer i balans, blir piggare och slipper ha ont.

Låter det mysko? Då ger jag ett exempel: Om det är stressigt på jobbet så hamnar ofta (åtminstone mina) axlarna uppe i öronen. Om jag lever så att jag kan vila och återhämta mig i helgen så åker förmodligen axlarna ner till sitt normala läge igen men om mitt liv ser annorlunda ut så behåller jag troligen spänningen i musklerna. Troligen är det ju lika mycket på jobbet nästa vecka...Efter ett tag har jag rejält ont....Är jag klok då så går jag till en massör eller nåt liknande som får mina muskler att slappna av. Sen går jag tillbaka till jobbet och efter tre dar är axlarna tillbaka i öronhöjd. Om jag hade varit ännu klokare så hade jag gått till en Rosenterapeut som med mjuka, varma händer visar på hur muskeln kan slappna av och samtidigt får mig att känna att jag hela tiden ställer för höga krav på mig själv, vilket mycket beror på att jag var tvungen att vara duktig som barn, för att överhuvudtaget bli sedd..! Efter den resan brukar jag kunna säga ifrån när det blir för mycket att göra, axlarna stannar kvar där de ska vara och dessutom slutar de göra ont.....

Så! Då vet ni vad jag håller på med. Kroppsläsning är en stor del av detta och jätteroligt, att verkligen titta på andra med helt förutsättningslösa ögon och försöka tänka sig in i vad den människan gör med sig...Framskjutet huvud och hopsjunket mellangärde= lite uppgiven, överdrivet rak i ryggen = kämpar för att hålla sig uppe osv. osv. På tunnelbanan hem sitter jag uppfylld av allt jag lärt mig och kollar intensivt på mina medpassagerare. Eftersom alla sitter så försöker jag kolla hur de använder sitt bäcken, är det placerat rakt under huvud och ryggrad, sitter de med hela tyngden på sätet? Blir så inne i vad jag håller på med att jag inte riktigt är IRL för en stund. Ser efter ett tag att jag är omgiven av enbart män...och jag har noggrant studerat skrevet på samtliga, vilket flera av dem helt uppenbart har upptäckt! Ridå!

Fick stå hemma framför spegeln och försöka läsa mitt eget ansikte istället. Tycker att jag har fått en del nya klakar här och där. Kan det ha med traktorgubbarna att göra?