Det mesta beror faktiskt på från vilket håll man ser det. I går ösregnade det och alla ojade sig storligen utom jag som släpat vattenkannor upp och ner i backarna i två veckor och vid det här laget var oändligt tacksam för varje droppe som moder natur kunde tänkas tillföra min trädgård på egen hand. Sjömannen hade precis åkt tillbaka till sin båt, tre dagar för tidigt eftersom någon slö personalansvarig inte hade klarat av att lägga ett schema som fungerade och på så vis så hann jag inte bli så där trött och irriterad på att han stod i vägen som jag brukar. Pengarna är som vanligt slut eftersom det är sista dagarna innan lön och därför behövde jag inte få dåligt samvete när jag sa att jag inga hade till de dyblöta ungar som traskade runt på byvägen och försökte sälja småkakor till skolresan....
Det finns faktiskt en fram- och en baksida på det mesta om man tänker efter. Kattmaten tog slut och eftersom katten låter som en mistlur i dimma om det inte ligger Mjau i matskålen när han rasslar in så blev jag tvungen att åka in till stan och handla för mina sista slantar. Utanför dagiset där det är trettio åkte mina nyaste, dyraste solglasögon ner från instrumentpanelen i bilen och hamnade nånstans under gaspedalen. Dj--lar!!!För att de inte skulle bli repiga så saktade jag ner riktigt ordentligt för att kunna ta upp dem och kröp på så sätt i säkert hela tio km/timmen förbli fartkontrollen som jag inte sett. De poliserna har säkert aldrig sett någon köra så sakta och värdigt förbi det dagiset, att föraren saknade huvud kanske förklarade den saken.... De var snälla nog att inte stoppa mig i alla fall!
Att grannens fönster började bli lite slitna och ansågs behöva bytas ut var säkert inte vad grannen mest hade längtat efter. Att samma fönster gick att pussla ihop till ett mycket trivsamt växthus var däremot precis vad jag länge har sett fram emot. Nu är det klart så när som på att lite plast ska ersättas med riktigt glas så fort jag fått in snitsen på att använda en glasskärare..... och sen är det lite målning kvar. Jag är så stolt! Det mesta har jag spikat ihop själv med bara lite hjälp av sjömannen, han tog det som var tungt och högt, snäll som han är! Men som sagt var så är småfixet kvar....och hos oss är det tyvärr ofta så att när saker och ting är så långt gångna att det går att sätta sig där med en kall öl så blir det oftast inte mera gjort..... Men, som sagt, det beror på från vilket håll man ser det. Det kanske inte är världens mest funktionella växthus. Å andra sidan har inte många så vacker utsikt när de sitter med en kall öl i näven....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar