Om vårvedermödor

Hujedamej så bloggslö jag blivit! Inte ett skrivet ord på snart flera veckor och jag som brukar ha så svårt att hålla tyst några längre stunder vare sig på nätet eller i verkliga livet. Men det är som vanligt när det börjar våras, det bara spritter och far i gum-kroppen och man vill bara vara ute och aldrig gå in ens på natten för man kan ju missa nån björk som håller på att slå ut eller nån sippa som sippar sig mer än vanligt. Lite som en kalv på grönbete fast mer i det lilla stilla, man hoppar ju inte så där himla ystert i min ålder. Fast man kan vara yster inuti för det....

Fast faktiskt har jag saknat snöskottningen lite grann, såna där monotona intelligensbefriande uppgifter är så bra för då kan man tänka många kloka saker (som man sen kan skriva i bloggen om) medan man ändå står där och skyfflar vilket ju inte kräver så mycket tankekraft. Just nu håller jag på och bygger ett växthus och eftersom jag bygger det av gamla fönster där inte två har samma mått så krävs det en hel del av den där tankekraften och koncentrationen för att få ihop det hela. Inte så stor chans att tänka ihop klokheter där inte! Dessutom är jag så nördig att jag inte har sån där häftig skruvdragare, jag vill spika! banka! väsnas! bara för att det är så roligt men det sliter i sin tur på kroppen. När jag går in i min lilla koja på kvällen så har jag ont! väldigt ont! och allra mest ont i ena skinkan så det är svårt att sitta framför datorn och skriva. Nu läste jag visserligen att den där Lärn-människan, hon med Saltö-böckerna, brukar stå och skriva sina romaner, med laptopen placerad uppe på en hög byrå. Här har jag ingen hög byrå, det högsta jag har är tv:n på sin bänk, det känns lite som tårta på tårta att försöka spänna fast datorn ovanpå där. Vingligt om inte annat. Jag har provat att ligga på rygg i soffan och ha apparaten på magen men då var tuttarna i vägen. Om jag placerade maskineriet på tuttarna så fick jag framkanten, där högtalarna sitter, i munnen. Jag gillar att ha webbradion på när jag skriver men jag vill inte ha den i gomseglet.

Prövningar, prövningar! En annan prövning är hunden som just nu fäller vinterpälsen och när jag säger fäller så menar jag fäller! Inte några strån här och där utan ALL underull släpper från hunden på en och samma gång men hänger sen kvar i den lilla päls hon har kvar och rasar till sist av i stora sjok. Hon ser inte klok ut, raggen hänger i stora tussar, ungefär som på en kamel och jag är livrädd för att folk som inte känner henne ska tro att hon är döende i nån elakartad hundpest som vi negligerat att behandla och att vi därför blir anmälda till någon nitisk djurvårdsinspektör för vanvård. Att borsta hjälper i i tre minuter, sen ser hon lika illa ut igen... Just nu äter vi hundhår, andas vi hundhår, ser världen genom en dimma av hundhår. Kläder i annan färg än beige och gulbrunt får man lov att undvika för de ser ut som övervintrade afganpälsar från 70-talet efter en kort stund, luddiga liksom. Lilla prinsessan har föreslagit totalrakning men det är lite vanvårdsvarning på det också...

Men det finns sånt som inte är så illa också, det får man inte glömma! Katten studsar genom trädgårn efter sork och mus och glömt är vinterns alla vedermödor med stopp i kisseriet. I rabatterna sprutar det upp tulpaner och påskliljor på ställen där jag helt har förträngt att jag satt dem. Växthuset blir nog inte så illa när det väl är klart och kroppen vänjer sig väl vid att hålla i en hammare utan att rumpan får lida, vad det lider.... Och i ännu en månad drygt blir det bara ljusare och ljusare, ännu finns det tid att vara stillsamt yster....