Om alldeles för många val

Det var bättre förr! Eller i alla fall enklare tänker jag när jag står i matbutiken och ska köpa majonnäs. Lättmajonnäs, extra lätt majonnäs, fettfri majonnäs, fet majonnäs, citronmajonnäs, olivdito, osv osv. Och det är Findussortimentet. Bredvid står Felix och sidave står nån utländsk lyxvariant som kostar dubbelt så mycket. Sen finns det ju stora burkar och små burkar och så på tub, för säkerhets skull både i plåt och plast. Och jag, som bara hade tänkt mig lite majonnäs så där i största allmänhet till en räkmacka i helgen, blir så trött när jag inser att jag måste göra en hel trave med val innan jag ens har kommit så långt som till att läsa jämförpriserna.


I min barndom gick mamma till den lilla lanthandeln. Där fanns det mjöl och salt och socker och corn flakes i stora paket. Ibland, och det var lyckliga dagar, kunde det finnas kalaspuffar. Sen fanns det potatis och ägg och lite konserver och i kyldisken fanns det falukorv och prinskorv, fläsk och märgpipa och köttfärs. Bredvid köttfärsen var det som en blank låda som säkert innehöll kompressorn, ovanpå den låg katten när det var varma dagar...Om det fanns majonnäs så fanns det säkert bara en sort. Ändå åt vi så himla mycket god mat.... kalops och köttbullar, fläsk med löksås och kåldolmar, fläskpannkaka med hemkokt sylt, porterstek., kalvstek..... Skulle det nångång serveras färdiglagat så blev det Bullens pilsnerkorv på burk eller "salta biten".


Så mycket enklare det måste ha varit att handla! Så mycket fortare det måste ha gått och så mycket mer tid man måste ha haft för att sen laga den där maten....Det slår mig att idag lägger vi ner mycket mer tid på att förbereda oss för saker och ting istället för att göra det som vi egentligen just har förberett oss för.... Vi bygger om och bygger ut våra kök, köper bakmaskiner och espressomonstermaskiner, travar tjusiga kokböcker i kökets alla hörn och tillbringar sen halva lördagen med att köa på stormarknaden istället för att stanna hemma och verkligen laga mat...


Sådär är det med det mesta när jag börjar tänka efter. Det verkar som om allt idag kräver val och ställningstaganden och förberedelser som har det gemensamt att de tar massor tid. Mitt elavtal gick ut för ett tag sen och jag gav mig ut i en snårig djungel för att försöka jämföra olika bolag som alla lovade guld och gröna skogar och det mesta aav allt annat om jag valde just dem. Gemensamt för dem alla var också att ha så snåriga avtalsregler att det inte gick att avgöra vilket som skulle bli lönsammast. Jag insåg snabbt att vad jag än valde så skulle jag känna mig lurad....Samma med mobiltelefonin, bredbandet, tv-kanalerna, pensionsfonderna.... I brevlådan vräker reklamen in buntvis, fyra jordsäckar för 100 spänn på det stället, fyra säckar och en sekatör för 119,- på ett annat, tre säckar och ett kilo kaffe för 99;- på ett tredje. Vill jag ha kaffe med min jord? Behöver jag en sekatör till? Blir jag lurad om jag köper fyra säckar för att det är billigt eller de två som jag behöver till ett mycket dyrare styckepris?


Trött blir jag. Mina föräldrar betalade hyran varje månad och sen var det telefonräkningen en gång i kvartalet och elräkningen, kanske att man betalade tv-avgift, jag minns inte, det är ju så länge sen att det känns som jag vore samtida med dinosaurierna.. Hemförsäkring en gång om året, sen tror jag faktiskt inte att det var så mycket mer. Här fyller räkningarna brevlådan och för att kunna betala dem måste jag hitta en dosa och ett kort och komma ihåg en kod. Sen ska jag trassla med bankens hemsida som inte är den mest funktionella, det tar en god stund varje gång. Koden kommer jag aldrig ihåg så den har jag uppskriven bland alla andra lösenord och koder som jag idag behöver för att kunna handla på postorder, deklarera eller boka om min bilbesiktningstid. Koderna påstås vara till för att underlätta för mig som kund, själv tycker jag att det är lättare att fylla i mitt namn (jag minns faktiskt fortfarande vad jag heter, däremot minns jag ju aldrig lösenorden) än att bläddra igenom de tre A4-ark där jag skrivit upp alla koder och lösenord, för säkerhets skull.


Jag läste för länge sen en historia om en aboriginal, en urinnevånare i Australien som varje höst tog en låååång promenad genom "the outback" för att hälsa på en gammal syster som bodde på andra sidan öknen. Mannen var själv gammal och det tog flera veckor för honom att gå hela vägen och sen stannade han hos systern i en vecka och sen gick han hela vägen tillbaka under ett par veckor igen och landade i hemmet igen framåt jul efter att ha varit borta större delen av hösten. Den gamle hade en sonson som tyckte att hans gamle farfar inte skulle behöva vara ute på dessa långa vandringar. Sonsonen hade en gammal bil som han kunde rusta upp och låta farfadern använda, på det viset skulle den gamle kunna ta sig till systern på några dagar och utan att behöva trötta ut sig så mycket.


Den gamle mannen blev glad och lite rörd och han tackade sitt barnbarn, han var uppriktigt tacksam

-Bilar är fina saker, sa han, man sitter bekvämt och det regnar inte på en och man kommer fort dit man ska. När man är gammal som jag så är det viktigt att man sitter skönt. Fast bilen måste tankas för att kunna gå dit man vill, den kan gå sönder och då måste man åka med den till en verkstad. Sen kanske man tänker på annat när man kör den och då kanske man kör på någon och då blir man kanske kallad till domstolen och får betala dyra böter. Allt det där kostar mycket pengar. Om jag ska ha råd med det så måste jag arbeta mycket. Nu har jag ingen bil, då behöver jag inte så mycket pengar och behöver inte arbeta så mycket så då har jag tid att gå!

Det där gillar jag, att sätta sig ner och fundera på vad som verkligen är viktigt, vad jag verkligen behöver. Det är kanske inte automatiskt så att mera, större, nyare och värst är bäst. Det kanske är viktigare att ha koll på var man är och vad man gör än att ha ett fast grepp om premiepensionen eller känna att man kommer ihåg vartenda lösenord. Och majonnäsen gjorde jag själv tillslut. Vrålfet men arton gånger godare än den gula smörjan i burken jag inte köpte....

För övrigt spikar jag på mitt växthus, snart dags för takläggning! Det kommer troligen att bli tomtens pärla. Om inte så blir det i alla fall funktionellt... Men kan nån förklara varför jag får ont som f-n i ändan av att spika?