Om magsjuka och supersex

Jag åkte söderöver för att få gosa med Gullstrumpa några dagar och så blev jag magsjuk vilket inte är roligt när man är hemma och om möjligt ännu mindre roligt när man är borta. Lite gos hann det bli innan jag däckade men farmorstarmen (inte den sjuka!) är inte på långa vägar tillfredsställd och det var lite snopet att behöva boka om hemresan och ta flyget istället för tåget som ju är mitt favoritsätt att resa. Tanken var att det skulle gå lite snabbare att flyga och på så sätt gå att passa in mellan två toabesök men om man inte gillar att flyga så är det ingenting som befrämjar en god maghälsa..... I alla fall så blev jag sittande på Kalmars flygplats en god stund eftersom planet var försenat och det enda som fanns att läsa innan incheckningen var en hög gamla kvällstidningar.

Kvällspress har alltid förundrat mig. Där är inte livet nånsin enkelt och lagom, nej, på med storsmockan bara! Är det inte skattesmällar och snökanoner så är det köldchock eller el-kris. Min väninna från Luleå skrattar rått när jag berättar att snökaos här, i det resten av landet kallar för Stockholmstrakten (det gör man ju inte själv om man bor 7 mil bortanför träsket) innebär 30 cm snö som får trafiken att stå helt stilla i småstaden och att bussar, taxi och elnät säger godnatt på obestämd tid. Själv röjer hon ett par kubik snö varje morgon för att ens ta sig ut till bilen.... det är helt klart olika måttstock beroende på var man bor.

I alla fall; i den helgbilaga jag jag förstrött bläddrade igenom där jag satt och väntade på mitt bortkomna flygplan handlade det om supersex. Inte sex med Stålmannen som man kanske kunde tro utan mer, bättre, längre, större och saftigare sex med den där mannen man mer och mer började se som en vandrande plånbok istället för den sexige sängpartner han en gång i tiden var (eller utgav sig för att vara). Lösningen på problemen, tråkigheten och tristessen skulle, enligt Expressens sakkunniga vara de vanliga, ta sig tid, kela mera, köra på köksbordet och leka rollspel. Jag skulle vilja se barnbarnets föräldrar som i nuläget vacklar omkring som ett par grå zombier, hårt nerslitna av vardagsstress och sömnbrist ägna sig åt att spela Snövit och dvärgen i tvättstugan....där är det slagsmål om vem som kan snyta åt sig mest sömn så fort nån hamnar i vertikalläge. Kelandet kan också bli lite svårt eftersom 2-åringen föredrar att tillbringa nätterna i deras trivsamma säng framför ensamheten i sin egen...

Är det nånsin läge för supersex? Först var man för liten och tyckte det var bara pinsamt och äckligt när folk pussades på film, för att inte tala om allt annat man så småningom insåg hände mellan lakanen. Sen blev man äldre och läste Inge och Stens frågespalt i Expressen (nån som minns dom?) och lärde sig att man hade en klitoris (fast vi sa "klitòris" för vi fattade inte bättre) och att det var nyttigt att pilla på den för då tränade man inför de riktiga grejorna. När de riktiga grejorna sen inträffade så var det väl ingen som riktigt visste var det skulle pillas ändå trots träningen, och det mesta gick fort och var rätt bökigt eftersom det för det mesta hände nånstans där det var tänkt att man skulle göra andra saker. Och sen kunde man bli med barn eller få gonorré som var det värsta man kunde råka ut för på den tiden, så gammal är jag!

Sen blev det sex i en riktig säng och då blev det barn och sen vacklade jag själv omkring spretig och hålögd som nånting ur en monsterfilm och längtade mest efter att få sova och sen blev det barn + jobb och ännu mer sömnlängtan och sen när all barndom var över så var det gamla föräldrar som skulle tas om hand och en egen kropp som inte längre var vad den varit utan mer sliten i kanterna liksom.... Det känns som om det inte riktigt nånsin har funnits plats, tid och ork för det där ultimata supersexet.

Fast å andra sidan. Måste allt vara så super hela tiden? Störst och värst och häftigast.... Vad händer om man når opp till det där superdupiga varenda helg med hjälp av Expressens helgbilaga? Vad ska man toppa med sen? Kan man inte få vara nöjd med lite Svensonaktigt fredagspulande under påslakanet? Jag gillar god mat men jag vet inte om jag vill ha ostron och oxfilé varenda dag, det är rätt OK med pasta och köttfärssås också, det är det som gör att man orkar med att ta sig igenom ytterligare en dag av livet... Sjömannen är fortfarande rätt snygg när han kliver ur duschen, han behöver inte klä ut sig till Batman eller Stora stygga vargen för att jag ska trilla dit och vårt köksbord är rätt rangligt...

Stackars alla dem som faller för alla chock-, kris- och supermodeller i kvällstidningarna säger jag bara. Låt oss istället få vara lagom! Våga vara vardagliga och vanliga och lite rättfram så där. Ha rätten att säga; nej tack, jag är trött...men kom igen på fredag! Då jävlar! Om du diskar efter middan, förstås......

Om vintertrötthet

Nu börjar min längtan efter ett ide att bli nästan övermäktig. En varm och mörk grotta där man har lagrat mängder av nötter och rötter och kanske man har en liten brasa också och ett skinn att dra för öppningen och sen sitter man där och berättar dåliga historier för varann och sover jättemycket tills man en dag vaknar av att takdroppet nästan är störande högt och talgoxarna filar som besatta....

Men idet känns just nu som en utopi. Ogenomförbart. Inte att tänka på. Det är bara att fortsätta med tofflor och koftor, vedkånkande och vattenvaktande. Det är nämligen så även denna vinter att, trots diverse ombyggnader och omplåstringar så klarar vattenledningarna inte alltför kalla nätter utan att frysa ihop. I och för sig reder det sig någorlunda om man låter kranarna stå och strila lite men då fryser å andra sidan avloppet.... Hur man än vänder sig så har man ändan bak och i denna ända sitter att gå upp varannan timme de nätter då temperaturen dyker under tio minus, för att spola igenom systemet... och när man ändå är uppe så kan man ju alltid passa på att dra ytterligare en brasa i kaminen. Inte undra på att man är trött....

Trött såg även solen ut den morgonen och jag som, som vanligt, hade missat att det var solförmörkelse såg förundrat hur månen hade halkat omkull och lagt sig på rygg utanför sovrumsfönstret. Nu tycker jag för det mesta att världen är rätt förvirrande så där precis när jag vaknar men på detta viset brukar den inte se ut.....

Om snö på gott och ont

Att ta sig till dasset börjar bli en rätt avancerad historia... när trappen väl är skottad så får man passa sig så att inte granen vräker av en hink snö i nacken på en. Samtidigt är den ju så vacker..... och när snön väl ligger tungt på grenarna så är det inte så mycket som hamnar på trappen längre så man får väl ta det onda med det goda.

Så är det med rätt mycket här i livet, att det är sällan som det är antingen svart eller vitt. Snön är så vacker där den ligger i stora mjuka drivor över hela backen men eftersom jag inte har gått i ide utan är tvungen att ge mig ut med bilen med jämna mellanrum så är den väldigt mycket i vägen och måste skottas iväg nån annan stans och det där "nån annan stans" börjar bli svårt att uppbringa eftersom det är lika mycket snö överallt. Husen är så vackra där de ligger under stora sjok av snö men det knakar betänkligt i takkonstruktionerna och att försöka skotta tak utan att bli fullständigt dränkt av snö är en omöjlighet. Man skulle kanske kunna tänka sig att man kan glädja sig åt all gratismotion och att man slipper lägga ner stora hemska pengar på att nöta på gymmet, å andra sidan så kan man, på gymmet, oftast ha turen att få vila ögonen på någon bättre tränad ung man i aningen för små shorts, medan man under skottandet hemma bara har grannfrun i en 20 år gammal skoteroverall i synfältet.....

Små glädjeämnen i vardagen.... Det gäller att ta vara på det lilla. Nyårsaftonen blev väldigt stillsam med maken på sin isbrytare nånstans utanför Sundsvall och Lilla prinsessan i gästhuset med vänner, en mycket privat tillställning, insåg jag när jag försökte vara snäll och gå dit med rena lakan åt de som skulle sova kvar och tystnaden som uppstod när jag klev in hade kunnat skäras i skivor med slö bordskniv. Hemma själv framför tv:n, kunde ha varit hur tråkigt som helst, istället hamnade jag på Facebook som vimlade av andra ensamfirare. Vilka diskussioner! och så många härliga människor det finns därute, både kända och okända..... Drömmen om det stora glada festandet, julspektaklet med tomtar och stora kalasbord, nyårsglitter och champagne med släkt och vänner finns hos alla men det verkar ändå inte som om den är verklig för så många.... och det verkar nästan lite skamligt att inte vara inbjuden nånstans......

Men jag firade glatt med Tv, dator, en hummer och lite snöskottning emellanåt allt eftersom kvällen led. Brasa hade jag också och en liten gin och tonic till tolvslaget. En lätt panik uppstod när jag insåg att isen till drinken fanns i frysen som står i andra huset där tonårsdottern som inte ville ha mammabesök vistades.... men det hänger gott om istappar från takrännan så det fick bli naturis... Bra kvinna reder sig själv!