Om vintertrötthet

Nu börjar min längtan efter ett ide att bli nästan övermäktig. En varm och mörk grotta där man har lagrat mängder av nötter och rötter och kanske man har en liten brasa också och ett skinn att dra för öppningen och sen sitter man där och berättar dåliga historier för varann och sover jättemycket tills man en dag vaknar av att takdroppet nästan är störande högt och talgoxarna filar som besatta....

Men idet känns just nu som en utopi. Ogenomförbart. Inte att tänka på. Det är bara att fortsätta med tofflor och koftor, vedkånkande och vattenvaktande. Det är nämligen så även denna vinter att, trots diverse ombyggnader och omplåstringar så klarar vattenledningarna inte alltför kalla nätter utan att frysa ihop. I och för sig reder det sig någorlunda om man låter kranarna stå och strila lite men då fryser å andra sidan avloppet.... Hur man än vänder sig så har man ändan bak och i denna ända sitter att gå upp varannan timme de nätter då temperaturen dyker under tio minus, för att spola igenom systemet... och när man ändå är uppe så kan man ju alltid passa på att dra ytterligare en brasa i kaminen. Inte undra på att man är trött....

Trött såg även solen ut den morgonen och jag som, som vanligt, hade missat att det var solförmörkelse såg förundrat hur månen hade halkat omkull och lagt sig på rygg utanför sovrumsfönstret. Nu tycker jag för det mesta att världen är rätt förvirrande så där precis när jag vaknar men på detta viset brukar den inte se ut.....