Jag åkte söderöver för att få gosa med Gullstrumpa några dagar och så blev jag magsjuk vilket inte är roligt när man är hemma och om möjligt ännu mindre roligt när man är borta. Lite gos hann det bli innan jag däckade men farmorstarmen (inte den sjuka!) är inte på långa vägar tillfredsställd och det var lite snopet att behöva boka om hemresan och ta flyget istället för tåget som ju är mitt favoritsätt att resa. Tanken var att det skulle gå lite snabbare att flyga och på så sätt gå att passa in mellan två toabesök men om man inte gillar att flyga så är det ingenting som befrämjar en god maghälsa..... I alla fall så blev jag sittande på Kalmars flygplats en god stund eftersom planet var försenat och det enda som fanns att läsa innan incheckningen var en hög gamla kvällstidningar.
Kvällspress har alltid förundrat mig. Där är inte livet nånsin enkelt och lagom, nej, på med storsmockan bara! Är det inte skattesmällar och snökanoner så är det köldchock eller el-kris. Min väninna från Luleå skrattar rått när jag berättar att snökaos här, i det resten av landet kallar för Stockholmstrakten (det gör man ju inte själv om man bor 7 mil bortanför träsket) innebär 30 cm snö som får trafiken att stå helt stilla i småstaden och att bussar, taxi och elnät säger godnatt på obestämd tid. Själv röjer hon ett par kubik snö varje morgon för att ens ta sig ut till bilen.... det är helt klart olika måttstock beroende på var man bor.
I alla fall; i den helgbilaga jag jag förstrött bläddrade igenom där jag satt och väntade på mitt bortkomna flygplan handlade det om supersex. Inte sex med Stålmannen som man kanske kunde tro utan mer, bättre, längre, större och saftigare sex med den där mannen man mer och mer började se som en vandrande plånbok istället för den sexige sängpartner han en gång i tiden var (eller utgav sig för att vara). Lösningen på problemen, tråkigheten och tristessen skulle, enligt Expressens sakkunniga vara de vanliga, ta sig tid, kela mera, köra på köksbordet och leka rollspel. Jag skulle vilja se barnbarnets föräldrar som i nuläget vacklar omkring som ett par grå zombier, hårt nerslitna av vardagsstress och sömnbrist ägna sig åt att spela Snövit och dvärgen i tvättstugan....där är det slagsmål om vem som kan snyta åt sig mest sömn så fort nån hamnar i vertikalläge. Kelandet kan också bli lite svårt eftersom 2-åringen föredrar att tillbringa nätterna i deras trivsamma säng framför ensamheten i sin egen...
Är det nånsin läge för supersex? Först var man för liten och tyckte det var bara pinsamt och äckligt när folk pussades på film, för att inte tala om allt annat man så småningom insåg hände mellan lakanen. Sen blev man äldre och läste Inge och Stens frågespalt i Expressen (nån som minns dom?) och lärde sig att man hade en klitoris (fast vi sa "klitòris" för vi fattade inte bättre) och att det var nyttigt att pilla på den för då tränade man inför de riktiga grejorna. När de riktiga grejorna sen inträffade så var det väl ingen som riktigt visste var det skulle pillas ändå trots träningen, och det mesta gick fort och var rätt bökigt eftersom det för det mesta hände nånstans där det var tänkt att man skulle göra andra saker. Och sen kunde man bli med barn eller få gonorré som var det värsta man kunde råka ut för på den tiden, så gammal är jag!
Sen blev det sex i en riktig säng och då blev det barn och sen vacklade jag själv omkring spretig och hålögd som nånting ur en monsterfilm och längtade mest efter att få sova och sen blev det barn + jobb och ännu mer sömnlängtan och sen när all barndom var över så var det gamla föräldrar som skulle tas om hand och en egen kropp som inte längre var vad den varit utan mer sliten i kanterna liksom.... Det känns som om det inte riktigt nånsin har funnits plats, tid och ork för det där ultimata supersexet.
Fast å andra sidan. Måste allt vara så super hela tiden? Störst och värst och häftigast.... Vad händer om man når opp till det där superdupiga varenda helg med hjälp av Expressens helgbilaga? Vad ska man toppa med sen? Kan man inte få vara nöjd med lite Svensonaktigt fredagspulande under påslakanet? Jag gillar god mat men jag vet inte om jag vill ha ostron och oxfilé varenda dag, det är rätt OK med pasta och köttfärssås också, det är det som gör att man orkar med att ta sig igenom ytterligare en dag av livet... Sjömannen är fortfarande rätt snygg när han kliver ur duschen, han behöver inte klä ut sig till Batman eller Stora stygga vargen för att jag ska trilla dit och vårt köksbord är rätt rangligt...
Stackars alla dem som faller för alla chock-, kris- och supermodeller i kvällstidningarna säger jag bara. Låt oss istället få vara lagom! Våga vara vardagliga och vanliga och lite rättfram så där. Ha rätten att säga; nej tack, jag är trött...men kom igen på fredag! Då jävlar! Om du diskar efter middan, förstås......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar