Om vintertristess och vårlängtan

Det går tungt nu. Positivt tänkande känns som ett hån. Glaset är inte halvfullt längre, det är halvtomt. Solen lyser inte bakom molnen och skulle den ändå lysa så kan man ge sig f-n på att högtrycket gör att det blir - 20 grader eller därunder. Snön som bitvis hade smält undan och visat lite av den mark som varit gömd sen i början av november har återigen lagt sig i tjocka drivor överallt där jag vill gå eller vara, sjömannen flänger runt uppe i Bottenviken på sin isbrytare sedan veckor tillbaka, alla i omgivningen är mer eller mindre sjuka och kassan är tom....

Jag känner att jag mer och mer trampar ner mig i gnäll-träsket. Katten är lika sur, ligger nerborrad i fårskinnsfällen i soffan och vill INTE gå ut. Ett tag kunde han faktiskt återerövra sina gamla jaktmarker genom att gå på skaren på snön men sen kom det senaste snöfallet och begravde hela trädgården igen under nästan 40 cm nysnö. Nu är han hänvisad till de smala gångar matte emellanåt orkar skotta, inte alls lika kul... Matte är också hänvisad till gångarna, en till bilen, en till vedbon, en till tvättstugan...sen tar världen slut liksom!

Det är för halt för att gå ut och gå. Det är för kallt för att åka in till stan för att shoppa. Det är för lös snö för att åka skidor. Det går inte att baka för om man sätter på ugnen för länge så går propparna eftersom alla element går för fullt. Att städa är jag för sur för. Snöskottning är jag kräkless på! Jag såsar mest runt i raggsockor och kofta med en kaffekopp i näven och tycker synd om mig själv, längtar efter golvvärme och en dragtät ytterdörr och sen helst nån som eldar i braskaminen åt mig och sen orkar lyssna på mitt gnäll en längre stund...sjömannen till exempel....

I vissa delar av Somalia har det inte regnat under regnperioden på de senaste fem åren. Där står folk säkert och blickar hoppfullt upp mot himlen och säger; ja, men nästa gång, snart, snart, då kommer regnen! Själv står jag och blickar mot horisonten och väntar på våren. Jag inbillar mig att den kommer söderifrån, fast numera kan man ju inte vara säker på nånting.... I femtifem år har den dessutom kommit troget nångång i april, statistiken talar för att den gör det även detta år. Eller också inte. Just nu känner jag mig som somaliern som trosvisst upprepar sitt mantra; snart, snart.... samtidigt som det gnager i hjärteroten; kanman verkligen lita på det?