Om matslarv

Förra veckan var det så kallt att batterierna i min våg frös och det enda som stod på displayen när jag skulle göra min sedvanliga måndagsvägning var "E26" Det kändes inte ens som ett BMI-värde... Denna vecka är det lite varmare och glad i hågen kunde jag konstatera att det försvunnit 1,2 kg på två veckor. Inget strålande resultat men man får vara glad åt det lilla. Det hade lika gärna kunnat ha dragit iväg åt andra hållet.

Jag glömmer nämligen hela tiden bort att jag bantar. Inte så länge jag är hemma och traskar mellan köket och braskaminen. I kylskåpet står bara magra saker, tråkiga och rätt oaptitliga grejor som inte lockar till någon som helst överkonsumtion. Om det blir någon sorts orgier så blir det på kiwi eller apelsiner, såna där naveldito med tjocka, tjocka skal... Nej, mitt problem börjar så fort jag går utanför dörren. Att åka till stan och göra "att-göra-listan" är livsfarligt. Apoteket - plåster, deodorant, eksemsalva och en sån där måltidsbar, alltid bra att ha i handväskan, oj dit hann den inte... Inredningsbutiken för att köpa några såna där riktigt tjocka ljus, å titta de har handgjord konfekt oj hoppsan där hamnade den också bland ljusen jag skulle ha. Och sen tandläkarn fast det är inte förrän om en timme och då kan man ju ta en liten latte på nåt fik under tiden oj hoppsan en jättelatte och en semla för det är ju bara påsk en gång om året och så en kanelkrans att ta hem eftersom de såg så goda ut när de precis gick förbi med plåten.... Och inte ett hål hos tandläkaren, gud så skönt, ett äpple från Pressbyrån kanske att fira med? Jaså, en Snickers...

Och under hela denna förmiddag slog det mig inte en endaste liten gång att allt jag stoppade i mig skulle kaloriberäknas och bokföras. Totalt bortglömt, hjärnsläppt, fanns inte på kartan. Däremot inser jag när jag nu sitter och försöker tänka hur många gram en semla kan väga (den var bautastor! Och skitgod!) att om jag ska motionera av alla dessa små kalorier så får jag förmodligen gå till Haparanda. Och det i rask takt!

Det var i alla fall ingen konst att avstå från lunchen idag. Förstår inte det, jag var inte det minsta hungrig....