Om alldeles för mycket minus

Det är så kallt att det smäller i husknutarna om nätterna.

-32 halv fyra på morgonen, jag vaknade av att jag frös och tasssade upp och la på en extra brasa i braskaminen. Natt efter natt har vi kallast i Svealand enligt SMHI, det känns som ett rekord jag kan vara utan. Fullmånen lyser klart och iskallt, norrskenet flammar borta över horisonten och jag kommer på mig med att sakna den där ugglekillen som för bara några veckor sen satt i björken framför verandan och retade gallfeber på mig med sitt envisa hoande. På morgonen när jag ska iväg låter gamla Volvon som en KOL-patient i sitt sista stadium. Men den startar, segt och omständigt, cylinder för cylinder. Tre dörrar + bakluckan är fastfrusna och vägrar öppna sig så det man ska göra i denna bil för man göra via förarsätet men den går och den tuggar sig snällt fram på oplogade vägar som om den hade fyrhjulsdrift. Jag känner en djup ömhet för den, så lite omsorg och ändå ger den så mycket tillbaka. Som en gammal ardenner som är glad för minsta hötapp....jag lovar mig själv att till våren ska det äntligen bli av att lämna in den på den där 16000-milaservicen som vi skulle ha gjort för 4000 mil sen....

Just nu är jag så less på alla kläder att jag inte vill gå ut alls.Minsta gläntande på ytterdörren kräver yllesockor, dunjacka och tjocka vantar. Tröttsamt eftersom vårt boende är utspritt på två hus och toa, dusch och tvättstuga finns i ett tredje.... Att jag dessutom alltid glömmer huvudorsaken till varför jag gick ut och därför oftast kommer in igen med oförättat ärende gör inte saken bättre. Sockorna åker på och av, på och av. Katten springer ut och sen hoppar han på tre ben tills nån släpper in honom igen. Efter tre minuter har han glömt hur kallt det var och fattar inte varför han ska behöva vara inne..... Större delen av dagen ligger han nerborrad i fårskinnsfällen i utdragssoffan och snarkar högljutt medan han drömmer om fiskbullar...

Men det finns glädjeämnen också. Långa, lata förmiddagar med goda vänner och mängder av kaffe. Gnistrande morgnar när mina massiva björkar ståtar med ett överdrag av miljontals små safirer och diamanter. Allt gnistrar och glittrar... Domherrar i hasseln, runda som bollar och med ett svagt silverflöjtande lockläte trots kylan. Krukväxterna i sovrumsfönstret som, lurade av ljuset, tror att det är vår och sträcker späda ljusgröna skott trots att jag inte idats plantera om dem i år heller....