Kvälls-tänk

Min allra första akleja för året! Visserligen inklämd i ett söderläge mellan utedasset ooch vedbon och där en trasig påse Algomin stått och läckt mumma hela vintern, men i alla fall! Det är ju det jag säger; man skulle inte sova alls den här tiden för det är nu allt händer. Och det är nu man har den där allra största längtan efter grönt och skönt, sen blir det högsommar och lite bränt i kanten och avskavt och allt möjligt blommar huller om buller....Nej, det är bara nu som allt är så där illgrönt och krispigt och nyfräscht, det gäller att vara med...

Ikväll har jag inte tänt taklamporna utan bara några ljuslyktor. När jag var barn och var hos farmor så kurade vi skymning, dvs man tände inte lyset förrän det var alldeles beckmörkt, förmodligen för att spara på fotogen/el. Sen blev det ocså förstås en stund när en husmor kunde sätta sig ner med händerna i knät utan att ha dåligt samvete för att hon inte gjorde nåt nyttigt där i skumrasket. Jag minns det som lite magiskt, alla vuxna som satt stilla runt köksbordet, ingen TV eller radio, inga hetsiga diskussioner. Det var en stund som automatiskt blev stilla och nära. Idag försöker jag kura lite själv ibland, stänger av allt som susar och brusar runt omkring, tänder ett ljus och sitter med tekoppen och försöker tömma huvudet på illvilliga tankar. Ibland måste man det för att de goda ska få plats....

Just nu har jag gott om goda tankar. Den första aklejan, ja visst! men också att lilla prinsessan blivit stor och skaffat pojkvän. Det var kanske på tiden, hon är 17 år och har envist hävdat att hon väntat på den rätte....och så visade det sig att han var precis just den rätte...och värd att vänta på. Eftersom han bor en bra bit bort så ses de bara på helgerna och då bor de hos varann. Den här helgen har han varit här och han är så himla go! Gör hon nånsin slut så adopterar jag honom!

Det finns många saker som man kanske kan se som ett kvitto på att man lyckats i livet, som pengar på banken, fina hus, stora båtar och sånt. Men just nu, när jag sitter här i det tilltagande mörkret, kan jag inte tänka på annat än att min rikedom i livet är att jag har min sjöman och sen två så fantastiskt fina ungar. Att de sen har hittat respektive som känns som om de också skulle vara mina egna gör inte saken sämre. Min svärdotter är också en fantastisk kvinna, stark och klok och vacker! Och lilla Gullstrumpa sen! Jag kan bli alldeles gråtmild bara jag tänker på henne.....inte undra på att jag känner mig rik!


Eftesom jag tycker att tjejer behöver lite "klös" om de ska lyckas ta sig fram här i livet så blev det en leoparddress till Gullstrumpa. Nog är det så att allt klär en skönhet?