Det tänker bli en sån där natt igen....Inte riktigt fullmåne men nästan räcker numera för att det ska pirra obehagligt i gumm-kroppen. Det känns, på långt håll att i natt ska det snurras och vridas, lakanen ska förvandlas till grusiga trasor som kliar och sticks, katten ska snarka osedvanligt högt och till råga på allt ska måndj--veln lysa rätt in genom sovrumsfönstret och i min fattigdom och elände har jag ingen rullgardin!

Klockan är 1.00 och än har jag inte känt den minsta lust att gå och lägga mig. Sitter och slösurfar på datorn med ena ögat och tittar på en ännu inte så fet Elvis som kör Las Vegas show på TCM med det andra (ögat alltså). Lite konstigt det där att man kan sitta och titta på folk som inte längre lever, tänker jag, finns man på film så tar det ju aldrig slut och alla kan sitta där i all evighet och diskutera ens tillkortakommanden. Nu har jag ju aldrig stått på scen i LasVegas men förmodligen finns jag med på en och annan skakig videofilm. Skulle hellre försvinna in i glömskan, känner jag, nåt slags rosa skimmer skulle kunna lägga sig över mina dagar och folk skulle kunna sitta där och minnas lite vagt - var hon inte rätt snäll? och rätt rolig när hon fick lite i sig? Óch den där rabarberkakan hon gjorde, var det nån som tänkte på att ta receptet?

Nu snarkar hunden också. Det blir rätt påtagligt när man bor trångt som vi gör. Undrar om man kan sätta sån där nästejp på djur? Elvis torkar svett på en frottéhandduk och kastar ut den i publiken. Undrar hur många insvettade frottehandukar som ligger kvar, inlåsta i skåpen i USA än idag? Nog är det konstigt att det som är ohygieniskt i mitt badrum är en trofé i ett amerikanskt vitrinskåp? Säkert värt massor av hemska pengar?

Minnen som man måste knyta till nåt slags föremål kan väl inte vara så mycket värda, tänkte jag när vi flyttade från stort hus till litet och så åkte alla gamla grejor från tidigare epoker i livet ut. Fotoalbumen rensade jag på alla bilder som inte påminde om roliga tider eller människor som jag tyckt om. Det blev bara två album kvar....eftersom jag sällan kommit ihåg att använda kameran när det varit som roligast....Musik jag inte lyssnade på, böcker jag aldrig skulle läsa om, handarbeten jag tappat tråden i, krukväxter som definitivt önskat att destått i nån annans fönster.....och inte en grej av det jag slängt iväg, skänkt bort eller sålt har jag saknat en sekund! Det enda som grämer mig att jag inte rensat ut tidigare...

Men lite ekorre är jag ändå, just nu samlar jag på bilder av Gullstrumpa som har hunnit bli 4 månader och ser ut så här när hon är på picknick i parken!