Om att bo i dockskåp...

Vi bor två vuxna och en tonåring på 32 m2. Helt frivilligt, försöker jag förklara för Bästa Vännens barn som tycker så synd om mig. "Du som är så gammal, måste ju ha massor med pengar" säger hon snusförnumstigt när hon sitter i min soffa och äter upp mina sista hallongrottor. "Då måste du ju kunna köpa större hus. Jag tycker inte att du som är så gammal ska bo i ett dockskåp!"

Ack ja....När jag var 5 1/2 var det min största önskan att bo i dockskåpet. Men det är inte därför vi har valt att leva och bo som vi gör. Huset är nämligen inte bara litet, det har också en standard som säkert var helt tiptop för en sommarstuga på 50-talet men som idag antagligen inte anses beboeligt eftersom skattemyndigheterna har 0-taxerat byggnaderna på tomten.....

Huset vi bor i är alltså från början ett mycket litet torp, som på 50 -talet byggdes ut och till i små , försiktiga portioner. Mycket vilja och lite pengar gjorde att kvaliten på bygget inte är den bästa, masonit och sågspånsfyllning är hållbart men inte särskilt väl isolerande. Men det handlar inte om hur man har det utan hur man tar det. När golvdraget får dammråttorna att sväva över golvet och samla sig utmed ena väggen så tycker vi att vi nästan har centraldammsugare. Och det är ju så mysigt att elda....Katten har så roligt med mössen under diskbänken och krukväxterna trivs ju när det är svalt i fönstren?

Litet, som sagt var, och inte särskilt ombonat. Så varför väljer man då att leva på detta viset? Jag försöker förklara för kakmonstret i min soffa att alla kanske inte vill leva på samma sätt. En del av oss vaknar upp en morgon och inser att vi sitter fast i ett ekorrhjul som bara snurrar fortare och fortare, där boendet stod för mer än halva inkomsten och på så sätt effektivt blockerade en massa saker som vi ville göra men som vi inte hade råd med. Om man inte tycker om att städa så varför lever man på 175 m2 där varje våning tog minst en dag att få någorlunda presentabel? Och vilken längtan i sig själv är det man tystar när man byter kök, knökar in en ännu större jacuzzi eller kaklar om badrummet vart femte år?

Mitt dockskåp är så himla lagom. Vi kom fram till att man behöver någonstans att äta och att laga maten, någonstans att umgås och att sova. Vi har faktiskt tre rum (!) och kök, även om de är mikroskopiska, och en storstädning av hela hemmet tar 30 minuter. Förvaringsmöjligheterna är minimala, vilket gjorde att vi blev tvungna att göra en ordentlig utrensning och idag har jag precis bara vad jag verkligen behöver, och jag vet oftast precis var sakerna finns. Toa och dusch finns i en friggebod på tomten, ändå är det färre steg dit idag än vad vi hade i vårt gamla hus....Vi försöker underhålla så att inget rasar ihop men mer är det inte....

Tonåringen är 17 år och blir knappast kvar hemma så länge till. Maken jobbar på sin båt och är hemma en månad i taget och sen borta lika länge. Snart bor jag själv under en stor del av året, då känns det skönt med ett hus där dimensionerna är sådana att jag själv klarar att ta mig upp på taket om nåt blåser ner. "Matrummet" var tapetserat med en fruktansvärd väv från 70-talet som inte längre satt kvar på väggen utan hjälp av häftstift, så där blev det en omtapetsering. Det gick åt hela två rullar....

Nu börjar det sina i kakburken och jag märker att tösens intresse är på upphällningen. Att vi inte har en krona i lån nånstans och att elräkningarna numera är så små att man kan blanda ihop dem med tv-licensen går henne spårlöst förbi. Vi bestämmer oss för att sluta fika och gå ut med hunden i stället. På väg ut genom det kombinerade köket/hallen (3 m2!) blänger hon på min två-plattors bänkspis medan hon tar på sig jackan.

"Om du inte bodde i ett dockskåp så kunde du ha en större spis! Då kunde du i alla fall baka kakor så att det räckte ordentligt!"