Farmors funderingar

Tänkte att det kanske finns någon där ute som ännu inte hört att jag blivit farmor? Annars tror jag att jag lyckats skryta inför de flesta, idag blev till och med brevbäraren informerad...igår var det en okänd man på bussen.

Jo, jag vet att det finns andra som har barnbarn, och att ett och annat av dessa är klokt och förståndigt och kanske till och med kan anses för vackert eller gulligt, men inget, jag säger inget av dessa kan vara ens hälften så klokt, vackert och försigkommet som mitt (är det nån som förstår att detta barn är mitt första barnbarn?). Den lilla gudagåvan heter Molly och föddes 27 december förra året och är nog den bästa julklapp jag fått i hela mitt liv.

Jag har i många år hållit på med släktforskning. Idag har jag ett anträd som innehåller nästan 3000 personer, vissa grenar går ända ner på 1500-talet och jag har alltid varit så fascinerad av tanken på att varenda Anders Andersson , Per Janson och Anna Matsdotter har varit viktig för att jag ska vara precis jag. Alla dessa människor som levt och älskat och slagits och sörjt och skrattat och blött har bidragit med en liten DNA-stump som formade mig till den jag är (om resultatet sen är nåt att yvas över överlåter jag till andra att bedöma).

Men jag tänkte aldrig längre än så. Jag såg mig själv som slutprodukten och glömde på nåt sätt att mina barn också skulle få barn som i sin tur skulle få barn som i sin tur..... nu inser jag att kedjan fortsätter och kommer att göra så även den dag jag är borta och glömd. Men i de som kommer efter mig finns också en liten stump, en snutt av en molekyl som var jag. Helt plötsligt förstod jag hur viktigt det är att jag finns och att jag har ett värde även för dem som kommer långt efter mig...det är så häftigt!

Lilla Gullstrumpa bor i Kalmar och farmor i Roslagen, det blir inte så ofta vi kan ses men vi vinkar till varandra via webbkameran. Fast i helgen kommer Gullstrumpan med familj och hälsar på, jag kan knappt bärga mig!