Om vardagstrassel

Det finns så många små fåniga grejer som liksom bara finns till för att försvåra ens vardagstillvaro. Så många tillfällen att rådda till det för sig, så många möjligheter att gå vilse i tillvaron. Och om det är några möjligheter som möjligen blir tillvaratagna här i livet så är det ju just dessa....

Idag har jag varit i Stockholm. Det är nåt som inte händer så förfärligt ofta, jag vet hur det blir så jag försöker undvika i görligaste mån att utsätta mig men ibland går det inte att undvika. Idag var en sån dag. Mina kurskompisar från Rosenterapiutbildningen träffas och diskuterar och handleder varandra med jämna mellanrum, jätteroligt och givande på alla sätt och vis men det har också sina sidor. En sida är att det tar nästan två timmar att ta sig dit med diverse bussar och tunnelbanor och det är -15 ute. En annan sida är att vi träffas på Söder och där hittar inte jag.

Eftersom jag känner mig själv så förbereder jag mig alltid noga. Kollar lokaltrafikens reseplanerare och skriver upp tider och anknytande linjer till punkt och pricka. Sen kollar jag karta på eniro och ritar av den eftersom skrivarbläcket är slut sedan tre veckor och firman som jag beställt ifrån har skickat dem med någon fraktfirma som kör ut sina grejor på GPS och i det systemet finns inte jag eftersom jag inte har gatuadress utan postlådeadress. En lapp dunsade ner i brevlådan häromdagen där det stod att jag kunde hämta patronerna på en terminal 8 mil bort...Varför kunde de inte skicka patronerna när de kunde skicka lappen?

Med busstidtabeller och karta i stadigt grepp tar jag mig, sen på morgonen, ända in till sista tunnebanestationen. Där går jag sen upp ur fel uppgång och så spricker hela upplägget, jag är lost..... irrar runt ett bra tag innan jag kommer för med att fråga person 1 som inte är från stan, person 2 som inte pratar vare sig svenska eller engelska och person 3 som aldrig hört talas om gränden jag frågar efter. Letar febrilt i handväskan efter telefonen.... attans, den är ju kvar hemma, på laddning....

Tillsist lyckas jag stoppa en taxichaffis som kör mig hela 3 kvarter för 60:- . Här borde ju jag då kunna pusta ut men ska det dj---las så ska det. Portkoden? Visserligen är det tredje gången jag är här och då borde jag ju rimligen både hitta hit och minnas 4 siffror men sån är inte jag! Rota i handväskan efter almenackan...attans, den ligger kvar hemma på bordet..... Människan jag ska till har tackocklov fönster mot gatan så man kan ju kasta lite grus...titta! nu öppnar hon...va konstig hon ser ut? Jaså, granne...

Dagen blev jättetrevlig, förutom att jag hade glömt lunchpaketet hemma och överlevde hela dagen på en mandarin och en Snickers men värre kombinationer har man väl satt i sig. Kloka, goda människor att vara med gör mig alltid så lycklig och eftersom jag redan irrat runt halva Söder på morgonen så är det med starkt självförtroende jag ger mig ut i stadsvimlet på eftermiddagennär det är dags för hemfärd igen. Det är ju bara att följa taxifärden fast baklänges, här åkte vi och där och här svängde vi höger fast då blir det tvärtom, alltså vänster. .... ... ...eller? Det är bara att inse, efter 5 minuter är jag helt vilse i pannkakan igen och det är bara att irra vidare tills jag så småningom skymtar en av tunnelbanans blå T:n som ett frälsande tecken i ett gatuhörn. Jag kastar mig ner i underjorden, genom spärrarna, där kommer ett tåg, på det, nu vill jag bara hem.....Det tar ett par stationer innan jag fattar att jag åker åt fel håll...

Väl tillbaka i Norrtälje börjar jag rota i handväskan igen. Sjömannen ska komma in till stan med bilen och hämta mig så det är bara att ringa när jag klivit av bussen....visst ja.....! Men man kan ju alltid gå till gamla jobbet och låna telefon där! Fast just idag visar det sig att hela ligan är på fortbildning i Uppsala och kontoret är stängt.....

Vi hittade på varandra tillsist. Jag kom hem och fick sparka av mig skorna och sitta i soffhörnet och softa med posten och en kall öl (Ja, jag vet! Men jag hade ju bara ätit frukt tidigare på dan! och en pytteliten Snickers....) . Sjömannen gjorde pastagratäng och la ner telefonen och almenackan i min handväska så att jag skulle veta var jag har dem. Han är alltid så orolig för mig när han är tvungen att vara borta på sjön. Det är precis som om han tror att jag inte skulle klara mig själv....

Om bra dagar

Känner att jag varit lite gnölig på sistone. Det är inte kul. Gnäll, har jag hört, var totalt förbjudet på Grönland, på den tiden de for omkring med sina slädhundar ute på veckolånga säljakter i snö och kyla. Den som gnölade puttades förmodligen ner i någon nyupptagen isvak av sina medresenärer, för gnäll smittar. Om det är tillräckligt dj--ligt och någon börjar gnälla så sitter snart hela gruppen fast i gnällträsket. Klokt folk, inuiterna, som förbjöd gnäll, det borde vi göra här i landet också.

Finns ju egentligen ingen som helst anledning att gnälla på nåt heller, om man nu inte bor (eller har bott, det verkar ju inte finnas några hus kvar) i Port-au-Prince eller i någon annan katastrofhärjad världsdel. Sjuka djur eller vattenbrist är ju rätt världsligt i jämförelse. Inte får man nåt medlidande heller, antingen säger folk "oj, så jobbigt" så där lite lagom frånvarande eller också klarar de inte av att dölja skadeglädjen - ja, ja, va trodde de egentligen? leva på det där sättet i den där sketna kåken? i det här vädret?-

Det är inte hur man har det utan hur man tar det, sa alltid min gamla kloka farfar. Själv hade han inte mycket men tog det rätt bra om jag tänker efter. Alltid trevligt med folk som lever som de lär...I dag har jag inte mycket, jag bor fortfarande i mitt sketna lilla hus men det är rätt trivsamt ändå. Sjömannen är hemma från sin isbrytare och skottar undan snön som vräkt ner det senaste dygnet, så det slipper jag. Burit in ved har han också gjort så det är bara att elda för fullt i braskaminen. Sitter just nu och tittar på utsikten och gläds åt att jag inte behöver gå ut för det snöar, och inte uppifrån och ner som det brukar, utan på tvären. Men det är vackert...

I köket kokar lammköttet som ska bli dillkött till middagen. Vi har det så beviljat att vi får lamm av goda vänner. Känns skönt att veta att det man äter har levt hela sitt korta liv i skogen här i byn. Lite tyngre är att man inte vet om det är Malte eller Tuva som ligger i grytan. Jag hoppas att det är Bullen, han skulle alltid stångas bakifrån, så att man aldrig såg när han kom farande...Katten har bara två dagar kvar på penicillinet och börjar äntligen lära sig att det är bättre att slicka sig räkost/pillersmeten själv än att bli tvättad av hunden. Lilla prinsessan har fått medicin för sitt magonda och mår mycket bättre (läs; är snällare mot mamma). Bara -4 idag och i kranarna rinner vattnet. Ingenting bokat på hela dan så jag behöver inte ge mig ut i yrvädret, bara sitta inne och dricka te.... Möjligen läsa nån bok, elda lite till, sätta på mer te......komma ihåg att inte gnälla....

Om katter och piller

Braskaminen går så den glöder både innan och utan, dygnet runt, och med hjälp av den så är det inga större problem att hålla värmen i torpet. Ett litet element håller varmt under diskbänken och alla kranar står och droppar svagt, så än så länge fungerar vattnet utan att frysa. Det är vi mycket tacksamma för. Den söte rörmokaren som var här och tinade upp våra rör efter sista smällen skickade räkning förstås. Den var inte riktigt lika söt....

Men det kostar att ligga på topp. Jag har just varit ute och bytt en huvudsäkring som förstås sitter i mätarskåpet ute på stolpen. Saker som sitter ute i denna kyla har en tendens att frysa ihop. Så även detta mätarskåp. Och naturligtvis är det just denna huvudsäkring som håller värmen i pumphuset igång......Jag såg framför mig hur alltihop skulle hinna frysa sönder igen innan jag skulle lyckas få upp luckan till mätarskåpet men det gick tillslut att få ordning på eländet.

Värre är det med katten. Den som är ägd av en katt vet hur roligt det är att ge katter medicin. Just därför blir man så lycklig när det är sista dagen på den 10-dagars penicillinkur man med fara för liv och lem tvingat i sitt sjuka djur. Och just därför blir man så olycklig när Kf (förkortning för kattf-n), dagen efter sitt sista piller sätter sig mitt på köksgolvet och kissar blod. Ny veterinärresa, ny dyr räkning, mera baciller, mera piller.......

Vet ni hur man ger medicin till en katt? Ett bra sätt är att börja med att fånga katten. Eftersom katter alltid vet vad man tänker innan man själv har tänkt det så har katten redan hunnit in under soffan. Därifrån kan han endast fösas fram med hjälp av sopborsten. Efter den resan är han lagom uppstressad och beredd att sätta klorna i vad som helst. Ett bra försök är att försöka linda in honom i en handduk. Mindre bra är att han kan klösas genom handduken och sen återta sitt revir under soffan. Man hämtar sopborsten igen, föser fram katten och tar ett stadigt tag i nackskinnet, bänder upp gapet på kräket och pular ner pillret i halsen. Katten bits och klöser samtidigt och spottar sen ut pillret.

Nästa steg är ett stadigt tag i samma nackskinn samtidigt som man sätter sig på katten. Med den lediga handen bänder man upp gapet med två fingrar samtidigt som man försöker pilla in ett uppblött piller med de tre fingrar man har över. Katten sätter 10 klor i ens ena lår och biter i de tre fingrarna allt vad han orkar. Pillerrestena sitter nu på mattes kofta.

Man hämtar ett nytt piller som man krossar och blandar med lite räkost. Sen hämtar man sopborsten, föser fram katten från soffans underrede, tar tag i nackskinnet, sätter sig på honom och försöker smeta in nosen med piller/räkoströran. Katter påstås ju vara så renliga av sig, tvättar sig och så..... Pudde tittar föraktfullt på mig när jag äntligen släpper loss honom och går sen och lägger sig i soffan, med hela nyllet insmetat med räkost. Där ligger han tills hunden kommer på att det går att slicka räkost på katten....

Apoteket har grejor som hjälper till att pula pillren långt ner i halsen på ovilliga katter. Min ovilliga katt fnyser ut sina piller hur långt ner jag än pular dom. Veterinären har precis skrivit ut ett nytt recept åt oss, vi är inne på fjärde dan av 10-dagarskuren och har redan gjort av med hela förpackningen på misslyckade försök. Varför är det inte hunden som är sjuk? Där kan man stoppa vad som helst i en köttbulle så är det borta på en nanosekund......

Elak matte, ont i kisseriet, husarrest och hemska piller........ Fy f-------n!!!!!!!!

Lite sommarlängtan....

.....har man ju om man känner efter.... små töser med bara, knubbiga, mjuka ben som man nästan vill bita lite i...fast man får hålla sig! Gullstrumpa har hunnit bli ett år men är fortfarande lika sommarglad och farmor är lika stolt (och förälskad!)

Om vinterträdgårdar

Vinterträdgård är väl vanligtvis nåt man associerar med ett varmare ställe där lyckligt lottade kan förvara sina rosmariner och fikonträd så att de överlever vintern smärtfritt istället för att, som hos oss vanliga dödliga, få tillbringa en tynande, lushärjad tillvaro på fönsterbänken i köket. I mitt köksfönster står ett citronträd som faktiskt lever än så länge, men det har bara ett blad kvar...Jag tänker inte visa det på bild, det ser för bedrövligt ut, och jag hyser inget större hopp om att det ska få uppleva ännu en vår....



Men vinterträdgård kan faktiskt vara nåt mer, upptäckte en dag när jag traskade iväg den såphala gången bort till soptunnan. Dimmorna låg täta över vårt åkerlandskap i flera dagar och det ihop med kylan förvandlade trädgården till något som hade en säregen skönhet. Is kan också blomma! I flera dagar bildade mina hängbjörkar en katedral över min grusgång....

Sen kom vinden och nu snöar det. Rimfrosten försvann men nu ligger ett fjäderlätt täcke på alla buskar, träd och kvarglömda gräsklippare och bildar helt nya rum i trädgården. Inne strilar vattnet igen efter besök av en fager yngling med rörtång och katten strilar ute efter genomgången penicillinkur. Lite mindre kyla gör att det räcker att elda två gånger om dan i kaminen och en vedkorg räcker hela dan. I dag har jag kokat stjärtsalva till gullstrumpa och gjort lavendeltvål. Städat ett skåp och satt upp en taklampa och ätit lasagne har jag också gjort, känner mig riktigt nöjd med mig själv så här på kvällskvisten......

Sur....

...katt...surikat? Missantrop, misserabel, missanpassad? Definitivt missbelåten! Ren missär! Ett grovt misstag att behöva vara inne dag efter dag! Minst sagt missnöjd!!!! Sitter innanför dörrn och låter som en misstlur! Om inte det missbildade missfostret till matte släpper ut mig snart så blir det misshandel!

Om osovda nätter...

Min säng är alldeles osovbar, sa Bästa Vännens dotter när hon kom upptassandes för sjuttiofjärde gången samma kväll, en kväll som vi hade tänkt få tillbringa i stillhet med ett glas vin eller två. Jag tycker det är ett sånt underbart uttryck, osovbar. Det borde ha en given plats bland de svenska nyorden, just för att det beskriver så precis hur det är när det inte går att sova...

Mina senaste tre nätter har varit osovbara. Men jag kan inte skylla på sängen eller snarkande make eller nåt sånt. Maken for häromdagen till sitt jobb och är vid det här laget ute på Bottenviken och brakar igenom isen, han jobbar på en isbrytare. Det ska han vara glad att han gör istället för att vara hemma för här är det just nu rätt osovbart.

Det började den där kalla, kalla, kalla kvällen då termometern utanför köksfönstret visade -28 och vattnet i kökskranen började rinna allt långsammare. Det är inget ovanligt, varje anfall av kyla slår hårt mot vårt undermåligt isolerade vattensystem och kräver extrainsatser i form av värmefläktar både här och där. Ett extra element i pumphuset och en fläkt under diskbänken brukar lösa problemet rätt snabbt. Förutsatt att man har ström, elektriska grejer brukar vilja ha det. Det trodde vi att vi hade också ända tills jag upptäckte en okänd man i högst upp i vår elstolpe. Tydligen hade man tappat en fas, men nu skulle vi vara i fas igen, tack så mycket Norrtelje energi! Tyvärr visade sig den fasen vara den som levererade strömmen till värmen i pumphuset så där hade det varit strömlöst i 4 timmar och då hade det mesta frusit. När strömmen kom tillbaka och därmed trycket på vattnet så sprack en ledning.

Om ni visste hur mycket vatten det kan komma ur ett litet hål på väldigt kort tid! Och hur lätt det kan leta sig in i intilliggande utrymmen som toa, tvättstuga m.m. Och hur blött allting blir! Och hur svårt det är att få bort vatten när det är -20 ute! Och hur lite sömn det blir en sån natt......rätt osovbart alltså.....

Natt två var det inte riktigt lika kallt men ändå osovbart. En inhandlad byggfläkt står och vrålar och förvandlar vatten väggar och golv till en fuktdimma, det ser ut som om det brinner i pumphuset i kylan och jag är ute med jämna mellanrum för att kolla att elen pallar för fukten. Eldar inne för att hålla värmen, ligger och slötittar på tv, svär....

Men man vänjer sig. Grannarna har vatten i kran, man kan duscha hos moster, äter man färdiglagat direkt ur formen så blir det inte mycket disk. Smälter snö till bruksvatten och svär över pudersnön, en hel 10-litershink med snö blir 1 liter vatten när det smält, det tar evigheter att få ihop ett handfat. Börjar försöka få tag på en rörmokare på torsdagen, sitter i telefonköer och pratar med svarare utan nåt större gensvar. Går ut och hämtar ved och ser katten sitta i snön och kissa. När jag kommer tillbaka sitter han fortfarande och klämmer. Dj-vlar!!!Inte det också!

Det blev till att leta upp en veterinär som inte hade jullov och få ett recept på penicillin till kattrackarn som får en urinvägsinfektion varje vinter. Förutom det nästan omöjliga att få i honom medicinen så blir han dessutom varje gång som en gammal prostatasjuk gubbe, han dräller och droppar. Kylan gör att han måste hållas inne och han luktar!!!! Och när det är så svårt att kissa och gör så ont så är det förstås skönast att göra det där det är mjukt, läs; soffan eller mattes säng. Och jag som inte kan tvätta....och knappt ens kan skura golvet....Natten gick åt till att fösa kattf-n till lådan så fort jag hörde honom krafsa, det vill säga ca var tjugonde minut...hela natten. Fullständigt osovbart!

I morse var det dessutom blod på golvet. Jag såg framför mig hur vi skulle vara tvungna att tillbringa även denna dag hos veterinären i försök att klämma ur ett urinprov ur en tvärgrinig katt, men det behövdes inte. Det var hunden som börjat löpa. Snacka om precision.......Maken som för det mesta är långt bortom all mobilkontaktbarhet, lyckades väl för en gångs skull se några pluppar i sin mobil och skickade ett käckt SMS: hoppas ni har det bra därhemma....! Jag hoppas han ligger sömnlös.......

Som björnarna...

skulle jag vilja göra just nu,gå i ide framtill våren. Eller kanske bara krypa in i en grotta och rulla en sten för öppningen. Tända en stor brasa och sen sitta där och äta hopsamlade nötter och rötter och ljuga ihop bra historier så att det räcker ända till vårdagjämningen.....

Så här dags på året har jag alltid min formsvacka, julbaksmälla kan man kanske kalla det. Hela november och december går ju i nån slags helgyrsel, man bakar och stökar, pysslar, syltar, pressar, shoppar och adventar och står i som en tok, och sen kommer julen och allt folk som man bara måste krama och skicka julhälsningar till och presenta och träffa och så blir det nyår och huset skyltas om från rödgrönt till blåsilvrigt och alla står där och viftar med skumpan och oooar till raketerna...........sen kraschlandar man nånstans här runt trettonhelgen framför en slokande tomte. Julstjärnorna har börjat tappa blad och i chokladaskarna är det bara romrussinen kvar. Ute är det för kallt och halt för uppfriskande promenader, inne spyr man på tv och julklappsböckerna får man inte läsa för alla är hemma och lediga och har lika tråkigt som man själv.......

Nej, ge mig ett ide. Eller möjligen en helt vanlig tisdag med barn i skolan, make på jobbet, ärtsoppa och hårdbrödsmörgås till lunch och lite lagom softande i soffhörnet med en bra bok och mobilen på så långt avstånd att det inte hörs när den ringer... Låt nån bära ut alla tomtar och elda upp dem ute på gårn...

Den enda tomte jag står ut med just nu är förstås Gullstrumpa. Här badar hon i en varm pöl på Island!

God fortsättning!!!!!

på alla er som mot all förmodan hittat tillbaka till min blogg! Det blev ju lite uppehåll efter våryran där på försommaren! Sånt som händer om man har tonåring i familjen och bara en dator, det finns liksom inte utrymme för långa skrivarpass då.... Men nu har dottern fått en egen burk (som just nu har nån släng av svininfluensa eller nåt annat allvarligt. Till sist blev det så mycket blå skärmar att den just nu står och får sin hårddisk rensad, Ja, ja...)

Nyårslöften ska man försöka akta sig för, det är aldrig bra för självkänslan att inse att man för 74:de gången misslyckats med att gå ner i vikt, sluta säga liksom 8 gånger i varje mening, äntligen ge hunden all den motion den verkligen är värd eller allt annat som alltid blir sagt och aldrig blir gjort. Men man kan i alla fall uttrycka förhoppningar......Min förhoppning inför det nya året är att jag ska ha lite mer dator tillgång och kanske kan lyckas blåsa liv i den här bloggen igen. För jag älskar verkligen att skriva.....och det är ju så häftigt att bli läst!

Gullstrumpa gjorde farmor lycklig genom att fira julen här! Sötare tomte får man väl leta efter. Snällare också....

Trångt blev det med extra två vuxna + ettåring på våra 32 m2, med roligt! Om nån undrar över julkulorna i snön på granen härovan så beror det på att vi har vår julgran står ute på trappan. Annars får vi inte plats inne....