fredag 8 januari 2010

Om osovda nätter...



Min säng är alldeles osovbar, sa Bästa Vännens dotter när hon kom upptassandes för sjuttiofjärde gången samma kväll, en kväll som vi hade tänkt få tillbringa i stillhet med ett glas vin eller två. Jag tycker det är ett sånt underbart uttryck, osovbar. Det borde ha en given plats bland de svenska nyorden, just för att det beskriver så precis hur det är när det inte går att sova...

Mina senaste tre nätter har varit osovbara. Men jag kan inte skylla på sängen eller snarkande make eller nåt sånt. Maken for häromdagen till sitt jobb och är vid det här laget ute på Bottenviken och brakar igenom isen, han jobbar på en isbrytare. Det ska han vara glad att han gör istället för att vara hemma för här är det just nu rätt osovbart.

Det började den där kalla, kalla, kalla kvällen då termometern utanför köksfönstret visade -28 och vattnet i kökskranen började rinna allt långsammare. Det är inget ovanligt, varje anfall av kyla slår hårt mot vårt undermåligt isolerade vattensystem och kräver extrainsatser i form av värmefläktar både här och där. Ett extra element i pumphuset och en fläkt under diskbänken brukar lösa problemet rätt snabbt. Förutsatt att man har ström, elektriska grejer brukar vilja ha det. Det trodde vi att vi hade också ända tills jag upptäckte en okänd man i högst upp i vår elstolpe. Tydligen hade man tappat en fas, men nu skulle vi vara i fas igen, tack så mycket Norrtelje energi! Tyvärr visade sig den fasen vara den som levererade strömmen till värmen i pumphuset så där hade det varit strömlöst i 4 timmar och då hade det mesta frusit. När strömmen kom tillbaka och därmed trycket på vattnet så sprack en ledning.

Om ni visste hur mycket vatten det kan komma ur ett litet hål på väldigt kort tid! Och hur lätt det kan leta sig in i intilliggande utrymmen som toa, tvättstuga m.m. Och hur blött allting blir! Och hur svårt det är att få bort vatten när det är -20 ute! Och hur lite sömn det blir en sån natt......rätt osovbart alltså.....

Natt två var det inte riktigt lika kallt men ändå osovbart. En inhandlad byggfläkt står och vrålar och förvandlar vatten väggar och golv till en fuktdimma, det ser ut som om det brinner i pumphuset i kylan och jag är ute med jämna mellanrum för att kolla att elen pallar för fukten. Eldar inne för att hålla värmen, ligger och slötittar på tv, svär....

Men man vänjer sig. Grannarna har vatten i kran, man kan duscha hos moster, äter man färdiglagat direkt ur formen så blir det inte mycket disk. Smälter snö till bruksvatten och svär över pudersnön, en hel 10-litershink med snö blir 1 liter vatten när det smält, det tar evigheter att få ihop ett handfat. Börjar försöka få tag på en rörmokare på torsdagen, sitter i telefonköer och pratar med svarare utan nåt större gensvar. Går ut och hämtar ved och ser katten sitta i snön och kissa. När jag kommer tillbaka sitter han fortfarande och klämmer. Dj-vlar!!!Inte det också!

Det blev till att leta upp en veterinär som inte hade jullov och få ett recept på penicillin till kattrackarn som får en urinvägsinfektion varje vinter. Förutom det nästan omöjliga att få i honom medicinen så blir han dessutom varje gång som en gammal prostatasjuk gubbe, han dräller och droppar. Kylan gör att han måste hållas inne och han luktar!!!! Och när det är så svårt att kissa och gör så ont så är det förstås skönast att göra det där det är mjukt, läs; soffan eller mattes säng. Och jag som inte kan tvätta....och knappt ens kan skura golvet....Natten gick åt till att fösa kattf-n till lådan så fort jag hörde honom krafsa, det vill säga ca var tjugonde minut...hela natten. Fullständigt osovbart!

I morse var det dessutom blod på golvet. Jag såg framför mig hur vi skulle vara tvungna att tillbringa även denna dag hos veterinären i försök att klämma ur ett urinprov ur en tvärgrinig katt, men det behövdes inte. Det var hunden som börjat löpa. Snacka om precision.......Maken som för det mesta är långt bortom all mobilkontaktbarhet, lyckades väl för en gångs skull se några pluppar i sin mobil och skickade ett käckt SMS: hoppas ni har det bra därhemma....! Jag hoppas han ligger sömnlös.......

1 kommentar:

  1. Jisses, de där husdjuren, mycket kärt besvär! Men inte desto mindre skrattade jag så jag tjöt, du är fenomenal på att beskriva de mest vardagliga situationer.

    SvaraRadera