Känner att jag varit lite gnölig på sistone. Det är inte kul. Gnäll, har jag hört, var totalt förbjudet på Grönland, på den tiden de for omkring med sina slädhundar ute på veckolånga säljakter i snö och kyla. Den som gnölade puttades förmodligen ner i någon nyupptagen isvak av sina medresenärer, för gnäll smittar. Om det är tillräckligt dj--ligt och någon börjar gnälla så sitter snart hela gruppen fast i gnällträsket. Klokt folk, inuiterna, som förbjöd gnäll, det borde vi göra här i landet också.
Finns ju egentligen ingen som helst anledning att gnälla på nåt heller, om man nu inte bor (eller har bott, det verkar ju inte finnas några hus kvar) i Port-au-Prince eller i någon annan katastrofhärjad världsdel. Sjuka djur eller vattenbrist är ju rätt världsligt i jämförelse. Inte får man nåt medlidande heller, antingen säger folk "oj, så jobbigt" så där lite lagom frånvarande eller också klarar de inte av att dölja skadeglädjen - ja, ja, va trodde de egentligen? leva på det där sättet i den där sketna kåken? i det här vädret?-
Det är inte hur man har det utan hur man tar det, sa alltid min gamla kloka farfar. Själv hade han inte mycket men tog det rätt bra om jag tänker efter. Alltid trevligt med folk som lever som de lär...I dag har jag inte mycket, jag bor fortfarande i mitt sketna lilla hus men det är rätt trivsamt ändå. Sjömannen är hemma från sin isbrytare och skottar undan snön som vräkt ner det senaste dygnet, så det slipper jag. Burit in ved har han också gjort så det är bara att elda för fullt i braskaminen. Sitter just nu och tittar på utsikten och gläds åt att jag inte behöver gå ut för det snöar, och inte uppifrån och ner som det brukar, utan på tvären. Men det är vackert...
I köket kokar lammköttet som ska bli dillkött till middagen. Vi har det så beviljat att vi får lamm av goda vänner. Känns skönt att veta att det man äter har levt hela sitt korta liv i skogen här i byn. Lite tyngre är att man inte vet om det är Malte eller Tuva som ligger i grytan. Jag hoppas att det är Bullen, han skulle alltid stångas bakifrån, så att man aldrig såg när han kom farande...Katten har bara två dagar kvar på penicillinet och börjar äntligen lära sig att det är bättre att slicka sig räkost/pillersmeten själv än att bli tvättad av hunden. Lilla prinsessan har fått medicin för sitt magonda och mår mycket bättre (läs; är snällare mot mamma). Bara -4 idag och i kranarna rinner vattnet. Ingenting bokat på hela dan så jag behöver inte ge mig ut i yrvädret, bara sitta inne och dricka te.... Möjligen läsa nån bok, elda lite till, sätta på mer te......komma ihåg att inte gnälla....
Finns ju egentligen ingen som helst anledning att gnälla på nåt heller, om man nu inte bor (eller har bott, det verkar ju inte finnas några hus kvar) i Port-au-Prince eller i någon annan katastrofhärjad världsdel. Sjuka djur eller vattenbrist är ju rätt världsligt i jämförelse. Inte får man nåt medlidande heller, antingen säger folk "oj, så jobbigt" så där lite lagom frånvarande eller också klarar de inte av att dölja skadeglädjen - ja, ja, va trodde de egentligen? leva på det där sättet i den där sketna kåken? i det här vädret?-
Det är inte hur man har det utan hur man tar det, sa alltid min gamla kloka farfar. Själv hade han inte mycket men tog det rätt bra om jag tänker efter. Alltid trevligt med folk som lever som de lär...I dag har jag inte mycket, jag bor fortfarande i mitt sketna lilla hus men det är rätt trivsamt ändå. Sjömannen är hemma från sin isbrytare och skottar undan snön som vräkt ner det senaste dygnet, så det slipper jag. Burit in ved har han också gjort så det är bara att elda för fullt i braskaminen. Sitter just nu och tittar på utsikten och gläds åt att jag inte behöver gå ut för det snöar, och inte uppifrån och ner som det brukar, utan på tvären. Men det är vackert...
I köket kokar lammköttet som ska bli dillkött till middagen. Vi har det så beviljat att vi får lamm av goda vänner. Känns skönt att veta att det man äter har levt hela sitt korta liv i skogen här i byn. Lite tyngre är att man inte vet om det är Malte eller Tuva som ligger i grytan. Jag hoppas att det är Bullen, han skulle alltid stångas bakifrån, så att man aldrig såg när han kom farande...Katten har bara två dagar kvar på penicillinet och börjar äntligen lära sig att det är bättre att slicka sig räkost/pillersmeten själv än att bli tvättad av hunden. Lilla prinsessan har fått medicin för sitt magonda och mår mycket bättre (läs; är snällare mot mamma). Bara -4 idag och i kranarna rinner vattnet. Ingenting bokat på hela dan så jag behöver inte ge mig ut i yrvädret, bara sitta inne och dricka te.... Möjligen läsa nån bok, elda lite till, sätta på mer te......komma ihåg att inte gnälla....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar