Om bilar och hönsstjärtar

Gamla Bettan har varit hos sin doktor och fått lite TLC. Det är tur att hon får göra en sväng dit emellanåt för så värst mycket mer kärlek än så råkar hon inte ut för i vardagen ska jag säga. Ändå ställer hon upp i alla väder, inte en enda gång har hon svikit, eller jo... den där gången i Älmsta, fast det var ju den enda på 10 år så den tycker jag inte räknas.... Lite knarrig på morgnarna och det börjar hänga och slänga lite grejor här och där men herregud!!! Man kan ju börja med att se sig själv i spegeln så kan vi snacka om hänga och slänga sen....

Somligt vill man jättegärna skaffa sig och sen när man väl har lagt rabarber på det så vet man inte var det ska stå och sen hamnar det i en låda som borde köras till någon loppis om man bara kunde samla ihop sig så pass. Annat vet man inte riktigt varför man skaffade och sen blev det med tiden just det där som gör att vardagen tuffar på och som får en att hitta anledningar att låta den tuffa på en dag ytterligare. Mammas porslinsskål som hon alltid serverade rabarberkrämen i är en sån sak. Jag har ett par svarta höga skinnstövlar som är mjuka som handskar, de ska jag ha på mig på min begravning! Och sen är det Bettan, min 16 år gamla V70 som alltid tar mig från A till B och även till C om jag nu skulle våga åka så långt. Trogen som en gammal ardenner startar hon alltid snällt, tacksam för minsta hötapp låter hon mig lasta sig full med grovsopor och hönsmat, virke från Byggmax, ett pottskåp från loppisen. Drickabackar och bekantas hundar, upp med bakluckan bara och kasta in. Sommarens campingutrustning ligger fortfarande i en osorterad hög i gäststugan, bord, stolar och mattor, jättetältet och 40 kg tältpinnar, varje gång jag går förbi högen blir jag lika förundrad över att den faktiskt har fått rum i bilen!

Ska jag vara sanningsenlig så visst borde jag ha en mindre, nyare och definitivt bensinsnålare bil, hötappen jag skrev om  här ovan  var väl kanske att ta i åt fel håll. Den gamla damen är rätt törstig, skatten är dyr och bildoktorn är definitivt inte ansluten till  Försäkringskassan, men antingen amorterar man eller så reparerar man! Bilskruvaren har haft en precis likadan och han får något förklarat i blicken när vi kommer, ungefär som om han hade sprungit på någon gammal gymnasieförälskelse på stan. Det känns som att Bettan är i goda händer när hon är där. Den här gången var det nåt nytt konstigt knarr i bakändan som jag inte kände igen. Det gjorde inte den förälskade bilmekanikern heller men han hittade nån liten krans som jag inte ens visste att den fanns och definitivt inte att den var trasig men nu är den bytt i alla fall och jag är lite fattigare och Bettan knarrar vidare som om ingen alls hade varit och rotat i hennes innanmäte. Men hon verkar lite gladare, det är kanske skönt att få stå upphissad där inne på verkstan och för en gång skull vara i centrum för uppmärksamheten.

I 10 år har vi delat vardagen, Bettan och jag och jag hoppas hon hänger med länge till, trognare ressällskap får man leta efter. Tänkte mig att vi kunde åldras ihop, bli lite tröttare tillsammans och gnälligare, skabbiga på utsidan och fulla med goda minnen på insidan. Inte lämna hemmet utan bara sitta och tänka på allt vi skulle åka till om vi bara orkade. Mycket långt tillbaka i tiden så begravdes hövdingarna i sitt skepp, när vi sen är där så kanske jag kan få bli begravd i min Volvo? Med handskskinnsmjuka stövlarna på mig?

När jag snubblade ut i mörkret för att natta hönsen så var det tomt i hönsgården. I stället satt hela gänget uppflugna ovanpå utedelen till nya luftvärmepumpen och ville inte alls gå in i hönshuset. Jag förstår dem nästan, så intensivt som de tjejerna värper så måste de vara rejält sladdriga i stjärten. Då är det nog skönt med ljumma fläktar därbak!

Och här skulle jag förstås ha haft en bild på Bettan men hon är så otvättad så hon ville inte vara med på bild... blev en pion från i somras i stället!