Det är mörkt nu. Inte längre någon lugn skymning att stilla kura i eller sol som sakta och vackert glider ner bakom mångfärgade molnslöjor borta vid kyrkbyn, nej det är någon som hårdhänt och brutalt stänger en säck allt tidigare för var kväll och i den säcken försvinner skog, åker och äng för natten och mina få grannars utebelysningar lyser bara som små förskrämda gula prickar i allt det svarta. Alldeles innan tittar man ut och tänker att man måste gå ut och stänga åt hönsen och jaga in katten och innan man har samlat ihop sig är säcken ihopdragen och man får snubbla i becksvart mörker över stock och sten i nerförsbacken till hönshuset eftersom stora ficklampan alltid är någon annan stans. Dagarna krymper så snabbt att bara det kan göra en mörkrädd, i förra veckan var det ljust till halvsju, idag snubblade jag ut redan klockan sex och det var snudd på att jag hittade tillbaka in i huset igen efter att nattat höns och tuppar.
Jag har ingen lust när det är mörkt. Inte med nåt. Inte med att diska, inte med att göra inköpslista till i morgon. Inte lasta in vinterdäcken i gamla volvon. Inte heller har jag lust att gå ut i tvättstugan och sätta upp den nya duschblandaren som nu legat på badrumsgolvet i en snart en månad. Där kan jag inte bara skylla på mörkret för när jag fick hem den var det fortfarande ganska ljust men jag har väldigt lång startsträcka för alla arbeten som har med vatten att göra och den blir inte mindre av att kvällarna blivit så här korta. Jag vill bara ligga i soffan under en filt och äta nåt riktigt kolhydratindränkt och försöka förtränga att det kommer att bli ännu kortare dagar och ännu svartare innan det vänder om så där 2 månader.
Vi har helt klart missat en hel del under evolutionens gång. Vi äter för mycket och rör oss för lite, det har väl knappast undgått någon. Men jag tror också att vi gjorde bort oss när vi vände på året, vi är semesterlediga veckovis på sommaren när det är ljust och man orkar hur mycket som helst för att sen tokjobba i de mörkaste oxveckorna under vintern med crescendot under advent och jul!? All detta stök och stressande när själen bara vill ludda in sig i gosiga fleecefiltar och sitta bakom ett tänt doftljus och vegetera?
I tusentals år traskade vi runt hela somrarna och samlade rötter och nötter i stora högar och torkade mammut eller vad vi nu fick tag i, för att sen, när mörkret föll, krypa in i grottan och rulla största stenen för ingången. Sen tror jag vi satt trygga och varma därinne vid en brasa och ljög ihop historier för varandra medan vi täljde fiskkrokar och sydde tossor av mammutskinnen. Mumsade lite nötter och sov lite middag. Gläntade lite på stenen då och då för att se om det möjligen började ljusna.
Så skulle jag vilja ha det också. Stanna i sängen hela dagen, gärna med någon trevlig människa, fördragna gardiner, fluffiga filtar, en kopp te, tända ljus. Glömma bort förkomna ficklampor, bilrutor som måste skrapas och julpynt som måste rivas fram och spridas ut över hemmet. Ha tid för en gångs skull att prata och lyssna på riktigt. Plocka i sig nån liten pralin då och då eller kanske sånt där knaprigt fröknäcke med valnötsost på. Kanske orka sy en liten tossa? Sen nån gång i mars hör vi takdropp och då vågar vi oss upp och gläntar på gardinen och låter oss förundras av det återvändande ljuset.....
Ja, ja. Disken lär inte gå någonstans. Det ligger en rätt skön luddfilt i TV-soffan. Man kan ju alltid låtsas att det är långt till jul! Duschblandaren kan nog ligga kvar på badrumsgolvet ett tag till, den är ju så j--la snygg så jag kan ju alltid låtsas att det är någon slags installation? Skylla på Ernst? Att det inte går att ställa in en behaglig vattentemperatur i den gamla är väl ändå ett världsligt problem....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar