Om hönor och sorg

Ute viner vinden och snön far på tvären. Jag har varit ute hos hönsen och storstädat, det tog ungefär 3 minuter innan jag var kall in i märgen och händerna blev stela och fumliga. Skulle ha tagit in de få ägg som eventuellt hade lagts men i redet hade 2 hönor kurat ner sig, inte för att ruva för det gör inte mina damer utan mera för att umgås och ligga lite fjäder mot fjäder en stund.

Det känns som om det vore en lagom sysselsättning idag, att få ligga lite fjäder mot fjäder med någon. Jag har en sån där oredig dag, får inget riktigt ur händerna, börjar lite här och där men ingenting blir klart eller leder till nåt annat. Sätter mig med en kaffekopp för att se en film, upptäcker mitt i att jag inte har en aning om vad den handlar om och att kaffet är kallt. Går ut i köket för att hämta nytt kaffe, hittar disken som jag la i blöt på morgonen, diskar halva innan jag kommer på jag att ju faktiskt tittar på en film.

Igår väcktes jag av att 2 civilklädda poliser stod på min trappa. De berättade att min far hade hittats död i sitt hus, grannarna hade reagerat på att han inte synts till på ett tag och så småningom larmat polisen eftersom de inte visste vad jag hette i efternamn och därför inte kunnat få tag i mig. Poliserna är så omtänksamma. sitter kvar en lång stund och pratar, men de var inte med när man gick in i huset och de har egentligen inte några svar på mina frågor, jag får ett telefonnummer jag kan ringa på måndag för att få veta mera. Den ene är så orolig för mig, finns det någon jag vill ska komma, de kan hämta åt mig i så fall.

Ibland kunde jag undra om min far och jag levde på samma planet. Det var så otroligt lite vi kunde enas om, vår värderingar var så fundamentalt olika och vi kom ihop oss om precis allt. Ofta kände jag det som att han var barnet och jag alltid fick ta ett vuxenansvar och reda upp hans vardag så att den fungerade. Men stigande ålder ökade problemet. Vårt sista samtal handlade om att hans bredband inte fungerade, när jag inte klarade av att lösa problemet över telefonen så blev han arg på mig och slängde på luren i örat på mig. Att han sen inte svarade när jag försökte ringa honom var ju precis som vanligt?

Jag hade försökt få honom att skaffa en mobil så att han kunde larma i fall han ramlade, det tyckte han var för dyrt. Jag ville att han skulle få hemtjänst, han ville inte ha några främmande människor i sitt hus. Jag skaffade trygghetslarm, det sa han upp för det fick honom att känna sig gammal. Försökte man hjälpa till så la man sig i, gjorde man inget så brydde man sig inte.

Men ändå.......Jag minns en man som en gång i tiden satt på verandan och spelade dragspel så fantastiskt så fort det var helg och vackert, I roslagens famn, Vind i seglen, Novelty accordeon....... När vi låg sida vid sida på något tak och spikade takpapp eller bytte kannringar på gamla Duetten. När han gav mig en borrmaskin i födelsedagspresent när jag fyllde 14 och sa att det viktigaste är att man kan klara sig själv. När vi fyllde matsalsbordet med glas med vatten i som vi stämde i olika toner och sen spelade på. När jag var barn och han byggde världens finaste lekstuga åt mig.....

Den orolige polisen ringer idag på förmiddagen, bara för att höra hur det är med mig, det värmer. Vad tänker du frågar han, jag säger att jag har upptäckt att jag inte längre är någons barn, hur känns det? jag vet inte säger jag, jag vet inte ännu om det är en sorg eller en befrielse. Se till att du har någon där när du kommer på det, säger han. Sen önskar han mig en trevlig helg, han är från Bosnien ursprungligen, jag vet att det alltid kommer någonting bättre ur det som är svårt fast det kan dröja, säger han. När jag ringer av undrar jag om jag just har mött en ängel,

Jag har gjort nytt kaffe. Julstjärnorna lyser i fönstren, grannarna har satt upp slingor i häckar och träd. En hyacint är på väg att slå ut. Tittar ut mot hönsgården, inga hönor är ute i snögloppet. Önskar att jag också fick ligga där i det nystädade redet, nära en annan höna, fjäder mot fjäder, bara vara, känner du att jag tycker om dig?

Om slitna tuppar och gamla katter

Det är ny regim i hönsgården. Gamle farbror Olle kämpade emot länge och envetet men vad hjälper det när det kommer en ung snajsig snygging med kammen på svaj, silvrig nacke och dessutom säkert ett helt kilo lättare än sin föregångare. Såna saker kan ha stor betydelse när man är höna och damerna är helt klart överförtjusta i sin toyboy och lägger glatt upp sig så fort han närmar sig. Att han dessutom har lärt sig vad som är fram och bak på pullorna  gör förstås inte saken sämre.

Stackars farbror Olle. Tuppar ska hålla rätt på sina kvinnor, se till att de hela tiden  får den bästa maten och dessutom hålla utkik efter rovdjur och grannkatten. Tjejerna ska presentas med små stickor och strån och sen ska det dansas lite tjusigt framför dem, så att de liksom dånar lite av hänförelse och sen kan man i bästa fall få kliva på och ha lite roligt. Farbror Olle är stor och tung och dansar illa och det där med stickor och strån har han aldrig fattat så den enda kärlek han har lyckas få till är om han lyckats tränga in nån höna i ett hörn så att hon inte kommer undan. Övrig tid tillbringade han helst under tvättstugan, i sin  favoritgrop medan pullorna  vimsade runt vind för våg i trädgården.
Han har varit den lataste tupp jag någonsin haft och helt klart utrustad med ratt i ryggen men han har en lite vemodig ton i sitt galande som är rätt hjärtknipande, det är som att han hela tiden förstått att han inte riktigt räcker till och förmodligen kommer att sluta sina dagar i en coq au vin. När han försöker dänga till lilltuppen, (som förresten äntligen lärt sig gala och därför precis blivit döpt till Caruso) får han stryk av Feta Greta som tagit över nån slags kommandoraposition medans Caruso står på tillväxt. Nu håller han mest till inne i hönshuset där han tömmer foderautomaten på nolltid. Antar att jag måste göra slag i saken och låta honom flyga ner i grytan innan han blivit för fet för att få plats där....

Det är då inte lätt att vara åldrande djur i det här hushållet. Någon som också tar stor plats är gammelkatten Pudas som har en osviklig förmåga att ligga precis där man tänkte sitta och sitta där man tänkte gå. På morgnarna väcker han mig långt innan väckarklockan ringer, med raspig tunga på min näsa och morrhår i mina öron. Sen ska det purras och trampas och knosas en lång stund, ända tills klockan ringer och matte går upp, då kan man gå och lägga sig igen för då blir hela sängen ledig. När matte duschar och fixar frukost släpar man sig till frukostbordet och lägger sig mitt i kökssoffan där hon brukar sitta om hon nu någon gång skulle få sitta och äta frukost där hon vill.

Kattfrukosten börjar man inta när matte är så färdig för avfärd att hon börjar plocka med ytterkläder och nycklar. Långsamt väljer man kula för kula av torrfodret, plockar ut och lägger dem på golvet bredvid skålen, tittar och luktar, sorterar i nån slags obegriplig ordning. Tittar på matte och undrar varför hon står i hallen och stampar så illa. Tar en kula från golvet och lägger tillbaka den i matskålen.

När matte kommer och lyfter bort en från maten för att slänga ut en så skriker man som om någon stuckit kniven i en. Traskar sen efter matte hela vägen ner till hönshuset, högljudd, hungrig, trött och frusen, utslängd och framför allt oälskad. Försöker tränga sig in i hönshuset när jag öppnar dörren, försöker hoppa ner i boxen med hönsmat medan jag fyller på i hönshuset, allt för att komma bort från mörker och kyla. Att det står en isolerad kattkoja bäddad med fårskinn på altanen har man glömt bort. Att det finns mat i en automat och vatten vid samma koja har vi också sett till att förtränga. När matte kliver in i bilen har olåten stigit till avgrundsvrål, i backspegeln ser jag honom sitta kvar på bilinfarten, gammal och grå och övergiven, fast i ärlighetens namn ser han mest sur ut

När jag kommer hem igen sitter han fortfarande på samma ställe, mitt där jag tänkte köra. I strålkastarskenet ser jag ett vidöppet rosa gap, klagosången stiger ur kattstrupen, sliten, utsvulten frusen och så oerhört oälskad..... Traskar surt och gnälligt efter mig in till huset, knaprar i sig några torra kulor men är antagligen för utbränd för att orka äta, släpar sig till TV-soffan och kravlar sig upp för att lägga sig mitt på, somnar på 3 röda och ligger sen och drar timmerstockar resten av kvällen. Stackars liten, han måste ha haft en hård dag. Fast något motsägs det av att det är en stor grop i fårskinnet i kattkojan och matautomaten är nästan tom.....

Om förunderlighet och spilld mjölk

Ibland är tillvaron förunderlig och då menar jag inte på det där "oj-vad-jag-blev-positivt-överraskad-och-påmind-om-hur-underbart-precis-allting-är"-sättet utan mera "oj-nu -begriper-jag-inte ett dugg"-sättet. Saker försvinner eller dyker upp ur tomma intet och man har ingen aning om varifrån de kom. Ute på gården står en hyfsat ny, rätt snygg trappstege som jag inte känner igen. Ovanpå stegen har någon skrivit "Göstas" med stora röda bokstäver. Skulle tro att det är ägaren som har gjort det, samma ägare som nu sitter och grubblar sig gråhårig över var hans nya trappstege har tagit vägen. I andra sidan sitter jag och grubblar mig lika grå över vem i håhåte Gösta kan vara, den enda Gösta jag har känt bodde i Uppsala och gjorde jättegod slånbärslikör men han har varit död i många år och att hans trappstege helt plötsligt skulle materialisera sig i min trädgård känns rätt osannolikt.

Sådär är det alldeles för ofta. I min garderob hänger en röd klänning som jag inte kan påminna mig att jag har köpt och om jag nu skulle ha gjort det så fattar jag ännu mindre, den är i fel färg, fel modell och fel storlek. Finns inte på kartan att jag skulle ha gått in i en provhytt någonstans, tagit på mig den och känt att den måste jag ha! Enda möjligheten är att någon kvarsovande gäst har glömt den men då borde de väl ha saknat den när de kom hem och hört av sig? En grön sjal är inte heller min, den kan ju nån ha glömt, men hur är det med skorna som står längst in i garderoben? Är det någon som har gått barfota hem härifrån är hon välkommen att höra av sig....

I bland undrar jag om jag går i sömnen. Jag kanske är uppe och irrar på nätterna, det skulle ju kunna förklara att jag är så trött på morgnarna. Jag kanske smyger runt som en skugga hos grannarna i mörkret och plockar med mig sånt som hänger på klädstreck och står på förstutrappor utan att ha en susning om vad som hänt när jag vaknar. Eller också är det nån av grannarna som är uppe och irrar och lämpar av sitt överflöd här i skydd av nattmörkret, jag är ju rätt dålig på att låsa om mig på nätterna? 

Sen är det ju så att det mesta ändå är som korven och har två ändar och i andra änden på den här korven finns problemet att lika många saker som oförklarligt ramlar in i mitt liv, lika många ramlar ut också. Idag har jag letat efter en skruvmejsel jag hade i går, bilnycklarna jag också hade igår och en jacka jag hade förra vintern. Mitt hus är 24 m2, så det finns inte så många hörn sakerna skulle kunna försvinna i, om man så säger. Det borde också finnas 2 l mjölk i kylen för det köpte jag i går men det gör det inte. En kaka sån där riktigt svart choklad borde också finnas för den köpte jag också men där kan jag faktiskt tänka mig en naturlig förklaring......fast jag vet ju att jag bara tog en enda bit?

Det är kanske är det här som är det förunderliga i saken? Naturen strävar ju alltid efter jämvikt, det kanske är så att det som försvinner i mitt hem teleporterar sig och landar i nån annans stuga? Någonstans står någon annan och stirrar på en vinterjacka de inte känner igen med  en bilnyckel och en stor skruvmejsel i ena fickan. Någon annanstans irrar Gösta runt i bodar och förråd, olycklig och förvirrad, letandes efter sin splitter nya trappstege som han vet att han så noggrant ställde undan efter att ha plockat ner sommarens sista getingbo ur garaget. På en busshållplats i Flen står 2 l frusen mjölk......

Chokladen lastar jag däremot den illvillige under diskbänken för! Han har inte ens brytt sig om att dölja spåren efter sig för i soppåsen ligger minsann omslaget allra överst..... Antar att han ville ge igen för att jag släppte in rörmokaren med nya varmvattenberedaren där i fredags! 

Om diskbänkstroll och läckande burkar

 Dagarna är så korta att man knappt hinner få upp ögonen innan det är svart igen och det som nyss föll som regn kan helt plötsligt visa sig vara snö, vilket skulle vara helt ok om det vore nån gång i advent men nu är det bara början av november och inte alls läge för snöskottning och bilskrap på länge än. Det gäller att förhålla sig positiv och vara nöjd med att sysselsätta sig inne och oftast med allt lyse tänt eftersom dagarna är så bleka. En sån där blek innedag var det häromdagen och då kunde det ju passa bra att städa under diskbänken.

Alla hem har sina svarta hål, mitt är grottan under diskbänken. Om man sysslar med Feng shui så är hörnet rakt in från ytterdörren det som representerar rikedomen i ens liv, om det stämmer så är det lätt att räkna ut varför jag aldrig har några pengar! Där min guldgruva skulle vara  finns en repig diskbänksplåt belamrad med disk,och ett draperi som nödtorftigt döljer en överfull sophink. Ett avloppsrör, en härva värmekabel som någon borde tejpa fast på vattenledningen den skulle värma så att den kanske gjorde någon nytta, liksom en varmvattenberedare som tar upp all den plats jag skulle behöva för kastruller och pannor, de som nu hänger i taket och som alla längre än mina 1,60 slår skallen i. Ett par plastbackar som svämmar över av termosar och aluminiumfolie, säkert 6 flaskor diskmedel eftersom jag aldrig kommer ihåg om det är slut eller inte, när jag står där i affären, Fönsterputs, silverputs, kopparputs, skoputs, jag som aldrig putsar nåt? 3 rullar bakplåtspapper, bakar gör jag väl inte heller så ofta? En plastsked som jag inte alls känner igen, en oöppnad burk ärtsoppa, ena toffeln som försvann tidigt i somras......

Börjar bilden klarna? En djuphåla fylld av konstiga rör och kranar, en stor burk som ganska egensinnigt värmer varmvatten när den känner för det och struntar i det annars. Allt möjligt och omöjligt som påstås höra till ett välfungerande hushåll. Och nånstans allra längst där inne i mörkret en illvillig varelse som nattetid drar runt i huset och släpar hem stort som smått, plockar sopor ur hinken och strör ut dem på golvet därinne, smetar kladd på draperiet och luktar otvättat troll i största allmänhet. Kompis med möss, råttor och allehanda otäcka spindlar som han göder med snusk ur sophinken och sen skickar ut i mitt hus för att skapa oreda och förödelse.

Illvillig var just namnet. Som sagt gjorde jag ett ryck häromkvällen och rev ut allt som kreaturet lagrat upp där inne. 4 rullar hushållspapper, en svampkniv jag letat efter hela hösten, en hundkoppel till hunden som dog för snart 5 år sedan. En ficklampa! Upptäcker nånstans mitt i att det är blött där det helst ska vara torrt. Upptäcker att det blöta kommer från varmvattenberedaren. Ser att den illvillige på något sätt har lyckats peta hål någonstans i burken och att den läcker.

I våras tog jag min förra dust med diskbänkstrollet och för att göra det lite otrivsamt för honom så lade jag en bit ny plastmatta i det annars rätt muggiga utrymmet. Trodde att han skulle känna sig ovälkommen och dra vidare men jag borde ha vetat bättre, nu tackade han mig med att leda det läckande vattnet in under sagda matta där det nu är rejält blött för att inte säga plaskvått..... Ett gammalt trägolv som har sugit i sig rejält med fukt och nu står och bågnar i sponten. Om man var en ordentlig människa så skulle det helt klart vara läge att riva upp allt och göra om det från grunden. Men det är kallt ute och att ha ett gapande hål i köksgolvet i en vecka känns inte särskilt lockande.

Tänka positivt var det! Det är inte första gången det varit översvämning i detta kök och golvet under sagda diskbänk är redan så dåligt att det ändå måste göras om så det här gjorde väl kanske varken till eller från, det ska väl komma en sommar framöver då det kanske är lättare att leva med hål i huset. En tilltalad rörmokare lovar att byta burk och skulle kanske kunna komma i morgon eller kanske i början av nästa vecka eller kanske..... I ena hörnet, där trossbotten är som allra sämst finns det ett stort råtthål, nu fick jag användning av det, för där ser man att vattnet har runnit ut. Trollfan kanske inte gillar att bli blöt om fötterna och flyttar? Och det kanske är Feng shui på riktigt att ha rinnande vatten i rikedomshörnet? Vore ju bra med lite extra pengar så att jag har råd att betala rörmokaren...?

Som vi säger i Winterfell; Winter is coming!