Om förunderlighet och spilld mjölk

Ibland är tillvaron förunderlig och då menar jag inte på det där "oj-vad-jag-blev-positivt-överraskad-och-påmind-om-hur-underbart-precis-allting-är"-sättet utan mera "oj-nu -begriper-jag-inte ett dugg"-sättet. Saker försvinner eller dyker upp ur tomma intet och man har ingen aning om varifrån de kom. Ute på gården står en hyfsat ny, rätt snygg trappstege som jag inte känner igen. Ovanpå stegen har någon skrivit "Göstas" med stora röda bokstäver. Skulle tro att det är ägaren som har gjort det, samma ägare som nu sitter och grubblar sig gråhårig över var hans nya trappstege har tagit vägen. I andra sidan sitter jag och grubblar mig lika grå över vem i håhåte Gösta kan vara, den enda Gösta jag har känt bodde i Uppsala och gjorde jättegod slånbärslikör men han har varit död i många år och att hans trappstege helt plötsligt skulle materialisera sig i min trädgård känns rätt osannolikt.

Sådär är det alldeles för ofta. I min garderob hänger en röd klänning som jag inte kan påminna mig att jag har köpt och om jag nu skulle ha gjort det så fattar jag ännu mindre, den är i fel färg, fel modell och fel storlek. Finns inte på kartan att jag skulle ha gått in i en provhytt någonstans, tagit på mig den och känt att den måste jag ha! Enda möjligheten är att någon kvarsovande gäst har glömt den men då borde de väl ha saknat den när de kom hem och hört av sig? En grön sjal är inte heller min, den kan ju nån ha glömt, men hur är det med skorna som står längst in i garderoben? Är det någon som har gått barfota hem härifrån är hon välkommen att höra av sig....

I bland undrar jag om jag går i sömnen. Jag kanske är uppe och irrar på nätterna, det skulle ju kunna förklara att jag är så trött på morgnarna. Jag kanske smyger runt som en skugga hos grannarna i mörkret och plockar med mig sånt som hänger på klädstreck och står på förstutrappor utan att ha en susning om vad som hänt när jag vaknar. Eller också är det nån av grannarna som är uppe och irrar och lämpar av sitt överflöd här i skydd av nattmörkret, jag är ju rätt dålig på att låsa om mig på nätterna? 

Sen är det ju så att det mesta ändå är som korven och har två ändar och i andra änden på den här korven finns problemet att lika många saker som oförklarligt ramlar in i mitt liv, lika många ramlar ut också. Idag har jag letat efter en skruvmejsel jag hade i går, bilnycklarna jag också hade igår och en jacka jag hade förra vintern. Mitt hus är 24 m2, så det finns inte så många hörn sakerna skulle kunna försvinna i, om man så säger. Det borde också finnas 2 l mjölk i kylen för det köpte jag i går men det gör det inte. En kaka sån där riktigt svart choklad borde också finnas för den köpte jag också men där kan jag faktiskt tänka mig en naturlig förklaring......fast jag vet ju att jag bara tog en enda bit?

Det är kanske är det här som är det förunderliga i saken? Naturen strävar ju alltid efter jämvikt, det kanske är så att det som försvinner i mitt hem teleporterar sig och landar i nån annans stuga? Någonstans står någon annan och stirrar på en vinterjacka de inte känner igen med  en bilnyckel och en stor skruvmejsel i ena fickan. Någon annanstans irrar Gösta runt i bodar och förråd, olycklig och förvirrad, letandes efter sin splitter nya trappstege som han vet att han så noggrant ställde undan efter att ha plockat ner sommarens sista getingbo ur garaget. På en busshållplats i Flen står 2 l frusen mjölk......

Chokladen lastar jag däremot den illvillige under diskbänken för! Han har inte ens brytt sig om att dölja spåren efter sig för i soppåsen ligger minsann omslaget allra överst..... Antar att han ville ge igen för att jag släppte in rörmokaren med nya varmvattenberedaren där i fredags!