Om hönor och sorg

Ute viner vinden och snön far på tvären. Jag har varit ute hos hönsen och storstädat, det tog ungefär 3 minuter innan jag var kall in i märgen och händerna blev stela och fumliga. Skulle ha tagit in de få ägg som eventuellt hade lagts men i redet hade 2 hönor kurat ner sig, inte för att ruva för det gör inte mina damer utan mera för att umgås och ligga lite fjäder mot fjäder en stund.

Det känns som om det vore en lagom sysselsättning idag, att få ligga lite fjäder mot fjäder med någon. Jag har en sån där oredig dag, får inget riktigt ur händerna, börjar lite här och där men ingenting blir klart eller leder till nåt annat. Sätter mig med en kaffekopp för att se en film, upptäcker mitt i att jag inte har en aning om vad den handlar om och att kaffet är kallt. Går ut i köket för att hämta nytt kaffe, hittar disken som jag la i blöt på morgonen, diskar halva innan jag kommer på jag att ju faktiskt tittar på en film.

Igår väcktes jag av att 2 civilklädda poliser stod på min trappa. De berättade att min far hade hittats död i sitt hus, grannarna hade reagerat på att han inte synts till på ett tag och så småningom larmat polisen eftersom de inte visste vad jag hette i efternamn och därför inte kunnat få tag i mig. Poliserna är så omtänksamma. sitter kvar en lång stund och pratar, men de var inte med när man gick in i huset och de har egentligen inte några svar på mina frågor, jag får ett telefonnummer jag kan ringa på måndag för att få veta mera. Den ene är så orolig för mig, finns det någon jag vill ska komma, de kan hämta åt mig i så fall.

Ibland kunde jag undra om min far och jag levde på samma planet. Det var så otroligt lite vi kunde enas om, vår värderingar var så fundamentalt olika och vi kom ihop oss om precis allt. Ofta kände jag det som att han var barnet och jag alltid fick ta ett vuxenansvar och reda upp hans vardag så att den fungerade. Men stigande ålder ökade problemet. Vårt sista samtal handlade om att hans bredband inte fungerade, när jag inte klarade av att lösa problemet över telefonen så blev han arg på mig och slängde på luren i örat på mig. Att han sen inte svarade när jag försökte ringa honom var ju precis som vanligt?

Jag hade försökt få honom att skaffa en mobil så att han kunde larma i fall han ramlade, det tyckte han var för dyrt. Jag ville att han skulle få hemtjänst, han ville inte ha några främmande människor i sitt hus. Jag skaffade trygghetslarm, det sa han upp för det fick honom att känna sig gammal. Försökte man hjälpa till så la man sig i, gjorde man inget så brydde man sig inte.

Men ändå.......Jag minns en man som en gång i tiden satt på verandan och spelade dragspel så fantastiskt så fort det var helg och vackert, I roslagens famn, Vind i seglen, Novelty accordeon....... När vi låg sida vid sida på något tak och spikade takpapp eller bytte kannringar på gamla Duetten. När han gav mig en borrmaskin i födelsedagspresent när jag fyllde 14 och sa att det viktigaste är att man kan klara sig själv. När vi fyllde matsalsbordet med glas med vatten i som vi stämde i olika toner och sen spelade på. När jag var barn och han byggde världens finaste lekstuga åt mig.....

Den orolige polisen ringer idag på förmiddagen, bara för att höra hur det är med mig, det värmer. Vad tänker du frågar han, jag säger att jag har upptäckt att jag inte längre är någons barn, hur känns det? jag vet inte säger jag, jag vet inte ännu om det är en sorg eller en befrielse. Se till att du har någon där när du kommer på det, säger han. Sen önskar han mig en trevlig helg, han är från Bosnien ursprungligen, jag vet att det alltid kommer någonting bättre ur det som är svårt fast det kan dröja, säger han. När jag ringer av undrar jag om jag just har mött en ängel,

Jag har gjort nytt kaffe. Julstjärnorna lyser i fönstren, grannarna har satt upp slingor i häckar och träd. En hyacint är på väg att slå ut. Tittar ut mot hönsgården, inga hönor är ute i snögloppet. Önskar att jag också fick ligga där i det nystädade redet, nära en annan höna, fjäder mot fjäder, bara vara, känner du att jag tycker om dig?