Om mystiska försvinnanden och teleportering

Jag borde ta lite nya bilder nu när det droppar från taken och nästan börjar lukta lite vår, men min kamera har förlagt sig och vill inte bli hittad. Och även om jag skulle ramla på den så är de uppladdningsbara batterierna också på utflykt nånstans sen några veckor tillbaka. Förmodligen ha de dragit tillsammans med kamerans anslutningssladd, min snyggaste hårsnodd och tuben med handkräm för de har också varit osynliga den senaste tiden.

Liten yta bor jag på och inte så mycket saker har jag heller och därmed tycker man ju att det inte skulle vara så stort problem att hitta saker som inte ligger där de ska men OJ! vad jag har letat! Tio stycken dvd-filmer, jag menar; hur kan de bara försvinna? En grå kjol finns bara inte i garderoben längre och inte i tvättstugan heller, var kan den rimligtvis ha hamnat? I vedbon? Eller i växthuset? Potatisskalaren som är knalligt turkos och borde lysa som en fyrbåk i bestickslådan lyser bara med sin frånvaro..... vad kan ha hänt med den? Inte ens bland potatisskalen i soptunnan fanns den, tro mig, jag har minsann stått där och bökat. Jag menar blott, vad gör man inte för en bra potatisskalare?

Så där håller det på. Saker ligger i godan ro på sina rätta platser och man går där och invaggar sig i nån sort falsk vardagstrygghet och tror att man har koll på läget och så PANG!!! så hoppar grejerna osynligt genom luften och lägger sig till ro i nån avlägsen helt otänkbar låda eller påse. Mina nyaste glasögon som försvann ganska snart efter införskaffandet hittade jag i går i fickan på en kavaj jag inte använt på flera år och som jag därför tänkte slänga. Skulle jag i min allmänna förvirring ha öppnat garderobsdörren och helt omedvetet ha stoppat glasögonen i fickan på den sista kavaj jag skulle ha kunnat tänkt att ta på mig? Skulle inte tro det. Det är nåt annat som försiggår här, någon tar sig runt i mitt hus när jag har ögonen åt annat håll och flyttar på saker, bara för att komplicera min tillvaro och djävlas i största allmänhet......

Två jättestora badlakan och en röd filt. Beskrivningen på hur man stickar tvåändsstickning (inte för att jag hade tänkt mig att göra det men det skulle kännas så tryggt att veta var den är ifall lusten skulle rinna till..), den där gröna Tupperware-skålen där bara locket finns kvar, mina strassörhängen och nagelpoleraren. Listan kan göras lång. Det finns en snabbvariant av försvinnande också, som när man skriver inköpslistan inför veckans raid på Willys och helt plötsligt sitter där med en tom hand. Pennan man nyss höll i har immaterialiserats och ofinns i högsta grad på både bord och golv. Förmodligen har den teleporterat sig till en annan dimension. Att resa sig och hämta en ny penna hjälper inte stort för under den tiden teleporterar inköpslistan sig också. Förmodligen sitter de båda sen i någon avlägsen galax och fnittrar uppsluppet åt mig som fortfarande kravlar runt under bordet och letar fåfängt.

Jag känner att jag börjar ge upp. Det går ju alltid att kompromissa. Potatis är nyttigare oskalad och olivolja fungerar bra på torra händer. Det går utmärkt att fylla en kundvagn på Willys utan inköpslista och att ingen kommer ihåg att köpa salt på flera veckor lär ju i alla fall vara bra för blodtrycket. Tillfällena att bära strass blir färre och färre som mitt liv ser ut idag och kjol kräver strumpbyxor och såna har jag aldrig några hela när jag börja rota igenom strumplådan. På det stora hela så kan man ju inta en rätt tillbakalutad ställning inför hela grejen, liksom satsa på det som (ännu!) råkar ligga där det är tänkt och en gång placerades. Frågan är bara hur länge.....