Det känns nästan konstigt. Här har det varit minusgrader och snö sedan 17 december och mestadels under -10 sen nyår och nu börjar SMHI prata om plusgrader till helgen. Känns nästan lite skrämmande, vet vet vad som händer....Idag sken solen och det var bara -4 utanför köksfönstret, kändes som rena blidvädret och jag sprang ända bort till soptunnan i bara T-shirt och tofflorna utan att det var så där svidigt kallt. Skottade rent på verandan som nästan knakade under snötyngden och kunde sen sitta en liten stund med kaffekopp och en mandelkubb (jo, men jag hade skottat jättelänge!) med nosen mot solen. Det droppade lite från taket och talgoxarna tutade....
Kanske att det släpper nu. Det vore på tiden, jag känner att jag gått in i nån sorts zombieliknande tillvaro där jag traskar mellan vattenkranar, pumphus, snöskyffel och vedbod mer eller mindre dygnet runt. Det ska bli skönt att kunna lägga kraften på nåt annat. Att ragga klienter till min Rosenterapipraktik som blivit sorgligt eftersatt tex. Samtidigt är jag lite stolt, här är en kärring som minsann pallar för en frostnatt! Ihopfrusna bilar, igensnöade utfarter, snötyngda tak och att hålla liv i avlopp och vattenledningar känns numera som ett lappri, inga problem för en händig kvinna. Låt sjömannen fara runt och leka i isen däruppe i Bottenviken, här står vi pall för vad som än komma skall...att jag inte var så tuff när strömmen försvann, ledningarna frös sönder och vattnet forsade i samtliga hus är sedan länge glömt och begravet.
I köksvrån puttrar diverse lammdelar som ska bli gryta i morgon. Jag har fått bekräftat att det är lilla söta lammet Myrten som sover sin eviga sömn i min frys. En av fördelarna med att bo på landet är att man ofta kan handla lokalt och därmed vet vad man äter. En av nackdelarna är att man oftast är bekant med det man äter... Men fördelen med att äta opp Myrten är att hon är välkryddad redan innan tillagningen, hon hade nämligen förmågan att forcera alla stängsel och sen glatt trava till sin ägares kryddträdgård för att fira en orgie. Men så söt att man gärna förlät henne. Brorsan Bullen däremot kom alltid farande som en missil ur nåt buskage och placerade sitt pannben precis i svanken på en (jo, jag är inte så lång!) så att man hade ont i dagar efteråt. Men nu har han stångats klart och ligger i nån annans frys och det känns som om det är rätt åt honom, jag hoppas att han blir fårikål för det är rätt äckligt....
Det känns så långt borta, grönt i kryddträdgården och förrymda får. Långt borta känns också världen utanför tomten, jag skulle ha varit i Stockholm flera dar den här veckan, träffat kurskompisar och varit "kropp" åt flera som skulle göra behandlingar under handledning. Nu blev allt inställt eftesom det varken går tåg eller nåt annat. Hade förstås också sagt nej tack till ett jättetrevligt vik eftersom jag trodde att jag skulle vara upptagen. Men det är inte helt fel att unna sig att vara ledig heller, antagligen är jag rätt trött efter alla vattenvaktsnattvak (vilket härligt ord!) så när jag satte mig i soffan efter solstunden så somnade jag.... vaknade efter tre timmar med katt på magen och lättare nackspärr. Nu är klockan kväll och jag är förstås äckligt pigg efter att sovit alldeles för länge. Bara -9 ute och jag slipper nattvaket på grund av kylan och skulle ju ha kunnat gå och lägga mig som vanligt folk......tror jag ska baka en sockerkaka istället. Finns säkert nån snö att skotta i morgon med om jag, mot förmodan, skulle behöva motionspoäng...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar