Om dumma doktorer

Det var så skönt att lägga ut en sommarblombild så jag kör en till. Och fast jag redan gjort ett inlägg idag så bara måste jag en gång till...

Ibland blir jag så trött på alla fördomar om oss överviktiga. Att man som rund ofelbart är en degenererad slumbulle som såsar omkring i säckiga mjukisbrallor med en flottig chipspåse i ena näven och dagens tredje 1,5 liters Cola i den andra. Att man är olycklig och missanpassad och inte vill gå ut bland folk, bara fokuserar på fet och onyttig mat och tillbringar all tid mellan målen (om det nu är någon tid mellan dessa mål, förmodligen äter man OAVBRUTET!) i tv-soffan...Visst har jag rugguggledagar och jag äger både mjukisbrallor och säckiga t-shirts men jag har bra dagar också och jag är jättenoga med VAD jag äter, det är bara mängderna som inte alltid håller sig inom ramarna. Jag springer inte på gym eller nöter vända efter vända i badhuset men det är mest för att jag inte har den mentala styrkan, det är ju så dj----la tråkigt!! Men ge mig en trädgård och ett billass grus som ska flyttas från A till B. Eller ett potatisland som ska handgrävas, då kan jag nöta i timmar. Komma in på kvällen med blåsor i händerna och blodsmak i käften, härligt! 6 timmar i skogen med hunden och gubben och riktigt jobba på att gå vilse så att man kanske till och med måste övernatta...sjömannen och jag under en gran i mörkret, ljuva tanke....

Stilla dig, mitt hjärta! För att återgå till verkligheten, det som fått i gång mig idag är att jag varit hos farbror doktorn. Inte sjuk, men det kan ju vara bra att ha lite koll, det finns diabetes i nära släkten. Provsvaren hade kommit och vitrocken ser förbryllad ut. Alla prov är bra, riktigt bra till och med, blodfetter och blodsocker är låga, blodtrycket nästan i underkant, ämnesomsättningen tickar som en klocka! Framför sig har han en människa som nästan är lika bred som hon är hög och som inte har något av allt det som sjukvården älskar att skrämma överviktiga med. Han får inte ihop det. Det stämmer inte med vad han har lärt sig om slumbullar. Han tittar upp ur papperen efter en lång stunds tystnad och ser på mig igen, sen ljusnar han, svaret har nått honom! "De måste ha gjort en förväxling inne på labbet, det här kan ju inte vara dina resultat?"

Han erbjuder ett nytt stick i armen såatt vi ska kunna vara riktigt säkra på att jag är precis så degenererad som jag ser ut att vara. Jag avböjer artigt, tycker att det är slöseri med resurser. Om vitrocken bara ville kolla lite bakåt i mina journaler så skulle han snart se att jag brukar ha bra provsvar, det är just diabetesförekomsten som gör att jag vill kolla i förebyggande syfte. För att ändå känna att ändå han gör nåt vettigt ber han mig ställa mig upp och så börjar han palpera mina muskler. Jag fattar inte riktigt varför men låter honom hålla på, han verkar ju få ut nåt av det. Axlar och nacke, bröstrygg, inga problem, jag har nästan aldrig ont där. Armbågar och knän, nej inget där heller. Gallsten eller njurdito, nej det har vi aldrig märkt av. Till sist kör han tummarna i korsryggen på mig med ett triumferande "Här då!!!!!!" Nej, inte där heller.

Då blir han sur, sätter sig bakom skrivbordet och river lite bland sina papper. Jag klär på mig och känner starkt att vi inte har så mycket mer att tillföra varandras vardag så jag går mot dörren och tackar för mig varpå den lille doktorn dyker fram ur sin pappershög och fräser: " "Vet du att det här är ett djävla slöseri med min tid!"

Det kan inte ha varit lätt. Där hade han laddat för en föreläsning om alla faror och nackdelar med att vara överviktig och så fanns det liksom inget att haka upp den på. Oförskämt frisk, helt enkelt! Bästa grannen som skrattade gott åt hela historien över en kopp kaffe (med rödvinbärskaka med marängtopp till) menade på att som långvarigt överviktig så bär man ju ständigt sitt gym med sig. 2 stycken 25 kgs hantlar som man aldrig lägger ifrån sig, tänk så mycket motionspoäng det blir. 50 liter grön mjölk fördelat på 10 bärkassar som man drar omkring på vardag som söndag..Kom inte och säg sen att vi feta inte tränar....