Om val i livet

Det kom mera snö och jag är så innerligt glad att den kommer när sjömannen för en gångs skull är hemma och kan skotta så att jag slipper. Går vattenvakt på nätterna om det är under -15 gör han också, blir det kallt så måste vi ha vattenkranarna stå och droppa så att inte det fryser i rören igen. Då fryser avloppet ihop istället om man inte spolar igenom systemet med hett vatten runt var tredje timme. Den som går upp två gånger per natt och sköter det så att den trötta hustrun får sova, visar stor kärlek, tycker jag. Lite dåligt samvete får jag när jag tänker på att han tillbringat fyra veckor på sin båt och där delat upp hela dygnet i 4-timmarsvakter, ingen chans att få sova en hel natt där inte.... Men bästa grannen hävdar bestämt att alla gör sina egna val här i livet och just nu föredrar jag att tänka att maken just valt att vakta avloppet. Det är så skönt att ligga kvar i sängen istället för att traska ut till tvättstugan i mörker och kyla......

Idag var det faktiskt nollgradigt ute en liten stund och det kändes nästan fånigt att ta på sig jackan när man skulle ut. Samtidigt inser jag att min bästa ursäkt för att slippa gå de där riktigt långa promenaderna med hunden går upp i rök om kylan ger sig.... jag avskyr nämligen långa promenader med hunden! Ge mig en ledig dag med sol, ca +15 och en skog så kan jag vara ute i timmar och titta på mossor och stubbar och finkar men när jag är tvungen att traska på byvägarna här hemma så slår det tvärstopp. Vi bor hur vackert som helt omgivna av en liten by och en sjö och en vacker dalgång. Folk som kliver ur bilen på vår gårdsplan brukar säga både oooooh och aaaaah, och byvägarna slingrar så fint igenom landskapet....... och jag får mental kramp varenda gång jag är tvungen att ta en hundrunda! Jag vill inte flytta för jag trivs hur bra som helst för övrigt, det är bara, och har alltid varit, så att om jag har gått en väg tio gånger så är jag trött på den sen....har liksom sett det som behöver ses... Man borde nog vara hund istället och gå med nosen nere i diket, där verkar det vara hur spännande som helst! Eller också kanske man kan få sjömannen att göra ytterligare ett val....

En som definitivt har gjort ett val är katten. 10 dagar inomhus för att bli av med blåskatarren är en sann plåga för både katt, som är van vid att vara ute, och dess ägare. Men nu är det slut med penicillinkuren och kylan släppte ju lagom också så igår fick KF (läs: kattf-n) (dessa 10 dagar har varit en hård tid för oss båda..) äntligen gå ut! Och han var ute...i hela 10 minuter. Sen kom han in och la sig i soffan igen och där ligger han. Antingen hade världen förändrat sig alltför mycket medan han var inlåst, vi har ju hunnit få en halvmeter snö sen han var ute sist, eller så har han helt enkelt kommit på att det är bekvämare att ligga inne i värmen och helt enkelt strunta i om grannens elaka Måns kommer in och gör anspråk på reviret. Och jag som hade hoppats på att få slänga ut kattlådan inser att den kommer att få stå kvar precis där alla snubblar över eller kliver i den, ett tag till. Inser också att det är det som är problemet med compact living, att alla bra ställen man har att ställa saker på står det redan saker på och alla andra saker som måste ställas nånstans hamnar ofelbart just där man snubblar eller kliver på dem...

Men jag gnäller inte, skulle ju sluta med det! 4 hg + i morse när jag ställde mig på vågen men attans vilken god middag vi fick på krogen kvällen innan! Och lilla prinsessan fyllde 18 och det blev både tårta och godis i mängder och alltihop var värt varenda hekto de tillförde min kropp. En talgoxe hade fått vårkänslor och satt och filade i björken i morse, snacka om felinställd, men det var trevligt ändå. Och i morgon ska jag in till Stockholm igen på nya spännande äventyr, tänk om jag lyckas gå bort mig helt och hållet den här gången och aldrig mer hittar hem och slipper för alltid att gå och nöta på byvägarna häromkring? Om inte annat så kan sjömannen välja sig en ny fru då!